Efter att ha blivit utslagen ur US Opens tredje omgång för ett par veckor sedan meddelade Serena, den främste av de två systrarna, att nu fick det vara slutspelat. I dagarna fyller hon 41 år, vilket betyder att hon stått på tennisbanan i cirka 35 år.
Historierna om hur det kom sig att systrarna Williams fick börja med tennis är många. Enligt pappa Richard, en jordbrukarson från Louisiana, satt han i slutet av 70-talet och tittade på damtennis på kabel-TV. Han förundrades mest över hur mycket prispengar som delades ut och funderade på hur man skulle kunna komma över en del av bytet via sina döttrar.
Pappa Richard hade redan tre döttrar men han tyckte att de var lite för gamla för att ”omstöpas” till vinnare. Eftersom hustrun Oracene inte var sugen på fler barn så löste Rickard det, enligt hans egen berättelse, genom att sabotera hennes p-piller.
Så 1980 föddes Venus. Knappt två år senare kom Serena.
Flickorna växte upp i slummen i Los Angeles där kriminalitet, droger och gängkrig speglade vardagen. Pappan har sagt att han gjorde upp med gängmedlemmarna i grannskapet, så att hans döttrar kunde träna i någorlunda lugn miljö.
När Venus och Serena var nio respektive tio år skrev pappan till USAs bästa tennisakademier och bjöd in landets främsta tränare för att de skulle få se hans döttrar spela.
Rick Macci var den ende som nappade på erbjudandet och som åkte till Kalifornien.
– Jag var inte speciellt imponerad av vad jag såg, till en början. Men så började tjejerna gå på händerna och leka tillsammans, då märkte jag vilken styrka och flexibilitet de hade, har tennistränaren berättat för magasinet OSM.
En tid senare erbjöd Macci båda tjejerna tennisstipendier och snart var de under proffsträning.
Norrköpingskillen Mats Sandström, i dag 56 år, kom tidigt i kontakt med tjejerna Williams då han jobbade som tennistränare i Los Angeles vid den här tiden.
– Venus exempelvis tränade fyra till fem timmar om dagen, alla dagar utom söndagar. Redan som 11-åring hade vi stenhårda bollväxlingar på banan. Hon visste att det bara var stenhård träning som gällde om hon skulle lyckas, har Mats berättat.
– Redan då förstod jag att systrarna skulle bli världsstjärnor!
Han fick verkligen rätt i sina antaganden.
Venus debuterade som proffs 1994 som 14-åring och Serena kom året efter. Redan som 17-åringar började tjejerna vinna turneringar och 2002 inträffade något som pappa Richard förutspådde redan i deras barndom – att en dag skulle de två systrarna mötas i en US Open-final. Serena vann mötet med 6-4, 6-3.
– Nu är vi här tio, femton år senare, sa Serena efter finalen. Det är helt otroligt om man tänker efter. Det var svårt för mina föräldrar att få en vinnare. Nu har de två.
Venus har ju tidigare bestämt sig för att avsluta karriären. I dag jobbar hon i sin egen firma som inredningsarkitekt samt både koreograferar och gör musikvideos då hon är mycket road av dans och musik.
Hon spelade totalt in nästan 300 miljoner kr under sin karriär som innefattar sju grand slam-titlar i singel (fem i Wimbledon, två i US Open) men också nio finalförluster. Venus har också 14 grand slam-titlar i dubbel i par med syrran, ett OS-guld i singel (2000) samt tre i dubbel.
Serena slår dock dessa siffror med råge. 23 grand slam-titlar har det blivit i singel (bara Margaret Court är värre med 24), sju i Australien, sju i Wimbledon, sex i US Open och tre i Australien. Totalt har hon vunnit 72 singeltitlar under sin karriär och spelat in cirka 850 miljoner kr i prispengar.
Efter uttåget ur US Open rann tårarna, när Serena berättade om att det här med största sannolikhet var hennes sista match.
Beslutet att påbörja avslutningen av karriären var inte enkel, enligt henne.
– Det har varit ett så svårt beslut, för när man är passionerad och älskar något så mycket är det så svårt att lämna, sa hon.
Vad Serena kommer att göra nu när tenniskarriären är över, förutom att ta hand om sin dotter, som föddes i september 2017, samt maken Alexis Ohania, står ännu skrivit i stjärnorna.
Norrköping är en bandyprofil fattigare då Roy Tornesjö, 76, avled för en tid sedan och hyllas för sina gärningar i framförallt BK Borgia, där han var med i över 50 år som spelare, ledare och styrelseledamot. Roy var också en erkänt duktig ”ismakare” på Himmelstalund och bjöd alltid på bästa underlaget.