Om vi tar VM först, så blev det kanske en liten missräkning då bara Armand Duplantis riktigt motsvarade förväntningarna och tog Sveriges enda guld. Diskuskastarna Daniel Ståhl och Simon Pettersson var medaljkandidater liksom längdhopparna Tobias Montler och Khaddi Sagnia, men alla hamnade utanför prispallen.
Duplantis visade återigen varför han räknas som en av världens främsta friidrottare i dag. Guld och nytt världsrekord på 6,21 fick publiken i Eugene verkligen att ta stavhoppargrabben, som är uppväxt och fostrad i USA, men tävlar för Sverige, till sitt hjärta. Mycket bättre kan knappast ett VM avslutas än när Duplantis formligen flög över den nya rekordhöjden.
Vi får inte heller glömma bort att vid varje mästerskap får gångsporten en renässans. Så var det också i USA där vår egen Perseus Karlström slog till med två brons. Så Sveriges totala skörd blev ändå tre medaljer.
Med bara några dagars vila, och lite jetlag, kom de svenska friidrottarna till Norrköping och SM. Den ende som saknades var tyvärr Duplantis, men i övrigt ställde våra friidrottare upp mangrant.
Allra störst intresse tilldrog sig nu diskuskampen där Ståhl och Pettersson hade en oerhört raffinerad tillställning. Båda kastarna nådde över 70 meter och där Simon Pettersson lite överraskande fick kliva upp överst på pallen. Det var för övrigt första gången i tävlingssammanhang som Simon nådde över 70 meter (70,42), en längd som kan behövas vid EM om det ska bli ett pallbesök.
– Det är så man får gåshud, var förbundskaptenen Kajsa Bergqvists första kommentar efter duellen på Norrköpings friidrottsarena.
En annan som bjöd publiken på stor underhållning var 17-åriga supertalangen i höjdhopp, Melwin Lycke Holm. Inför ögonen på pappa Stefan och farfar Jonny, som var högst delaktig i Stefans väg till världseliten (2,40) och OS-guld i Aten 2004, hoppade han 2,18.
Friidrotts-SM i Norrköping blev annars en stor succé med över 10 000 åskådare trots TV-sändningar i dagarna tre. Den nya friidrottsarenan fick idel lovord av de tävlande och med tanke på att det var första gången sedan 1906 (!) som Norrköping stod som värdar för ett senior-SM i friidrott måste arrangörsklubben GoIF Tjalve i dag känna sig mycket nöjda.
Den här veckan pågår alltså EM (normalt körs inte VM och EM samma år, men på grund av pandemin tvingades man flytta fram EM ett år). På fredag, alltså i morgon, är dags för våra två diskushjältar att kliva in i ringen och jaga medaljer. Simon och Daniel har dock mycket tuff konkurrens i framförallt Kristjan Ceh, den 23-årige slovenen, som redan kastat en bra bit över 71 meter i flera tävlingar i sommar, bl a på VM (71,13).
Däremot känns det som om Armand Duplantis enkelt sopar hem guldet i stav, en tävling som avgörs på lördag kväll. Alla hans svåraste konkurrenter, om det nu ens finns några, kommer från andra länder utanför Europa.
Att svensk friidrott mår bra just nu bevisas väl att Kajsa Bergqvist fått med sig hela 50 aktiva till München den här veckan. Förutom de redan nämnda är det väl i första hand våra längdhoppare som har medaljchans.
Sommaren lider mot sig slut. Eller hur ska man tolka att Arkösunds intresseförening arrangerade sommaren sista musikkväll den 3 augusti då Bruno Mitsogiannis bjöd på en underbar show i 90 minuter inför rekordpublik som avslutades tvärt med ett strömavbrott när Bruno och hans musiker skulle göra ett extranummer. Men vad jag hört var det inte det första strömavbrottet i Arkösund den här sommaren, framförallt näringsidkarna har varit frustrerade.
I måndags startade också skolorna upp på de flesta håll, vilket innebar att de flesta sommarcuper i exempelvis fotboll nu är avklarade. Var i månadsskiftet juli-augusti för övrigt i vackra Vimmerby för att se när mitt barnbarn (Maja, 12 år snart) lira med IFK Vreta Kloster. Även om inga resultat får noteras gjorde tjejerna bra ifrån sig.
Väl på plats i Vimmerby kom jag att titta i backspegeln och kunde konstatera att det var exakt 30 år sedan jag själv var på plats som ledare för Smedby AIS´ 12-åringar tillsammans med förre IFK Norrköping-profilen Leif Andersson och Thomas Hultberg. Det blev en oförglömlig vecka där till slut våra grabbar stod överst på prispallen.
Hann för övrigt med ytterligare ett cupbesök i Katrineholm i lördags där ett annat barnbarn (Hanna, snart 12 också) lirade.