Centralskolan i västgötska Tidaholm. Det är vinter 1979 och bildlärare Lindblom avbryter lektionen för någonting som uppenbarligen är mycket viktigare än skolarbete och lärande.
Vi åttondeklassare har naturligtvis järnkoll på vad som väntar och medan vår omåttligt populäre klassföreståndare försvinner ut ur lokalen för att hämta tjock-teven som strax därpå rullas in på en gigantisk, hjulförsedd metallställning har vi redan hunnit diskutera Stenmarks eventuella segermöjligheter i Madonna di Campiglio, Adelboden, Chamonix eller var det nu var världscupcirkusen höll hus just den här förmiddagen.
Vi spånade förmodligen om hur stor segermarginalen skulle bli till tvåan i tävlingen. Den då 23-årige "Stenis" hade redan ett 40-tal segrar i slalom och storslalom på cv:t och skulle håva in lika många till innan han tog sin 86:e och sista i Aspen den 19 februari 1989.
Den inbundne norrlänningen gjorde oss sällan besvikna och även om det förstås hände att supersvensken missade pallen så bjöd han oss alltid på högtidsstunder i klassrummet. Det var gruppeufori en masse.
Jag minns inte att någon lärare eller elev någonsin ifrågasatte det riktiga i att avbryta lektionen för att se Stenmark åka skidor. Det var en naturlag att detta måste ske och Centralskolan var inget unikum på något vis.
Skolarbetet låg nere när Ingemar tävlade. Till och med skåningarna, med annars rätt blygsamt skidintresse, följde vår hjälte och delade vår beundran för den fräknige och blyge stjärnan som till och med kunde gå på lina. Det var TV-sporten som avslöjade denna för tiden rätt udda träningsmetod som Stenmark praktiserade.
Genom intervjuer före och efter tävlingarna blev vi tidigt varse om att Ingemar Stenmark inte var killen som trivdes i rampljuset. Tvärtom var det ofta korta, hackiga svar på reportarnas frågor.
"Om de tror det är så lätt så kan de ju åka själva", fräste han i micken efter ett mindre lyckat åk. Ett ovanligt långt uttalande för att komma från Stenmark.
Det tog lång tid innan han kände sig någorlunda bekväm med att bli intervjuad.
– Redan när jag kom in i världscupcirkusen, när det blev journalister och frågor, så kändes det som att om det ska vara så här så vete sjutton om jag fortsätter, säger Ingemar Stenmark i den dokumentär som har premiär idag den 15 december på TV4 Play och TV4.
Ofta var det legendariske sportjournalisten Sven "Plex" Peterson som skulle klämma fram klokskap ur fåordige Ingemar. Ett arbete som inte var det lättaste, även om "Plex" och "Stenis" verkade trivas tillsammans.
Men en gång, när Ingemar upplevde att "Plex" blev för jobbig röt han till i direktsändning:
”Hä ä inte lönt att förklara för en som inte begrip”, sa Stenmark och där och då föddes ännu ett odödligt citat.
I dokumentären Sagan Stenmark får man veta att det inte var självklart att programmet skulle bli av.
– Jag tycker att det är ganska läskigt att det görs en dokumentär, bara att sitta och prata om sig själv känns inte riktigt bekvämt. Om och när jag tänker tillbaka blir jag nostalgisk, det är känslor som jag inte gillar, säger Ingemar Stenmark enligt Aftonbladet.
Om 66-åringen fått leva sitt liv i repris skulle han med största sannolikhet gått en annan väg.
– Jag skulle inte vilja leva om livet och göra samma saker med att vara tävlingsåkare på skidor, säger han i dokumentären.
