Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Sportkrönikan: Hur många smällar kan "Peking" ta?

Det är rent plågsamt att se dagens IFK Norrköping. En klubb som förtvivlat letar efter nyckeln till den tunga, mörka port som skiljer bottenlagen från det sorglösa livet på andra sidan kval- och nedflyttningsstrecken.

Krönika2014-09-01 00:17
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Managern Janne Andersson har provat rätt många nu, men den där som ska dyrka upp det motsträviga låset lyser dessvärre fortfarande med sin frånvaro. Låt oss hoppas att den trots allt hänger där någonstans, bland de övriga.

IFK-chefen låter förtröstansfull när han intervjuas av media, men det är naturligtvis hans jobb att lyfta fram positiva bitar (om det finns några) och undvika att följa reportrarnas negativa resonemang kring varför det ännu en gång gick det som det gick.

Naturligtvis är det inte osis när IFK– arna bränner målchans på målchans.

Lika lite som att påstå att "Peking" åker på skitmål i match efter match. Det handlar förstås om kvalité. Eller rättare sagt: bristen på den.

Mot AIK var det återigen darrigt i backlinjen. Mittbackarna Edvard Skagestad och David Boo Wiklander såg allt annat än bekväma ut i sina roller och man jobbade inte som en enhet. David Mitov Nilsson kan inte lastas för målen, men vi ser allt mer sällan räddningarna som håller "Peking" kvar i matcher som står och väger.

Det är ett spretigt IFK, en elva som inte kuggar i varandra där ute på planen. C Sports expertkommentator, den förre IFK-mittfältaren Pelle Blohm, liknade lagets problem vid ett puzzel , där vissa bitar saknas eller inte alls passar. Jag håller med.

Tiden är på väg att rinna ut. Bara åtta matcher – och 24 poäng – återstår att spela om och IFK är vid sidan av redan avsågade Brommapojkarna seriens formsvagaste lag. Bara det är en varningsklocka som kan kallas duga.

Jag kan ärligt talat inte hitta någonting som talar för att IFK Norrköping ska klara av det här. Det smärtar att göra det konstaterandet under en säsong som inneburit så viktiga minuter i A-laget för talanger som Alexander Fransson och Linus Wahlqvist. Man vill ju att det ska gå bra, särskilt för de lokala grabbarna.

Wahlqvist är det stora glädjeämnet i IFK Norrköping och det måste kännas fantastiskt bra att supertalangen nyligen förlängde sitt kontrakt med ytterligare tre år. Inte för ett ögonblick tror jag att Linus kommer att fullfölja de åren, men klubben kan i alla fall håva in en hygglig slant för backen den dagen han lämnar för en större liga.