Vissa saker i den gamla stolta idrottsstaden är konstanta.
Hålet på Parken. Åke Bjerselius mustasch. Kastbyarna på Himmelstalund Södra och is-krisen.
De arma krakar som valt att ägna sig åt skridskosport i Norrköping (och Finspång) får snällt finna sig i att vara med på ett hörn, bedriva en verksamhet på lån och drömma.
Himmelstalundshallen, invigd 1977, blir mer och mer en sanitär olägenhet. Sliten och hårt åtgången. Stallet fyller sin funktion men det är inte i närheten av att möta behoven sett till antal utövare, lag och träningstider som ska mättas.
Mellan Sveriges finaste multihall, där Dolphins och friidrottarna huserar vägg i vägg, och den fräscha friidrottsarenan spolas det upp en isyta utomhus – om det inte är en för mild vinter – med en brant läktardel som för tankarna till ett regndränkt industriområde i Dresden.
Borgia har inga stämband kvar.
De har skrikit efter att bli sedda och fantiserat om en hall så länge utan att bli hörda och har inget för att de bedriver en stor och respekterad ungdomsverksamhet.
Det är inte mycket muntrare i Finspång som inte ens vet om de kommer ha en hemmaplan på Grosvad till den allsvenska bandypremiären som tickar allt närmare.
Förorenad mark, undermålig belysning och lösningen kan bli att flytta till Katrineholm. Det finns effektivare sätt att locka sin egen publik.
Fredrik Jensen är tillbaka i Vita Hästen men det är inte bara divisionstillhörigheten som platsar på hockeyns bakgård.
Ordföranden jobbade under sin förra sejour med att försöka övertyga styrande kommunpampar om att förutsättningarna att bedriva träning och match på en anständig nivå är en otacksam kamp under rådande omständigheter med få isytor och ett par hundra aktiva kids.
Planerna och drivet att försöka göra något vettigt av omstarten och fostra unga hockeyspelare bromsas bryskt av isytor som går att räkna på tre fingrar.
Norrköpings Konståkningsklubb fick andra rubriker med Nikolaj Majorovs flytt till Norrköping. En konståkare i världsklass.
Vad som inte är lika festligt är att försöka jaga träningstider till ambitiösa tjejer och killar i Valdemarsvik och Katrineholm när det inte finns plats i Norrköping.
Norrköping svepte hem Årets idrottsstad 2022 och landade tvåa i samma omröstning det här året, passerat av Göteborg.
Utmärkelser som grundar sig i sportsliga framgångar, framskjutna placeringar och medaljer men skrapar vi på den gyllene ytan så ser vi ganska snart att det finns en kultur kring skridskoutövandet, oavsett om det är med bandy, hockeyklubba eller på konståkningsskridskor, som placerats långt bak i ledet och helst inte ska tillåtas komma fram.
Girigt och okunnigt att gapa om satsningar på området under ett infekterat kulturkrig och vässade sparpaket som väntar?
Kanske.
Simmarna då: Vad görs för dom?
Lika lite, men det ändrar inte faktumet att tre olika föreningar ska försöka enas om brödsmulorna till träningstider på begränsade ytor på Himmelstalund.
Som de tvingats göra i alla tider.