En gång i tiden tyckte jag att mikrobloggen Twitter var en utmärkt plattform för att ventilera åsikter och plats för att ta del av vettigt folks klokskap. En samlingspunkt för reflektion och kunskap om ämnen där man kanske själv inte alltid är särskilt väl insatt.
Politik och sport – två favoritämnen – dominerar mitt flöde.
Eller rättare sagt: gjorde.
Det var kul tills intoleransen och hatet tog över. Tills trollen lade rabarber på ett forum och en idé som i grunden var genialisk i sin 140 tecken korta enkelhet.
Politiska Twitter är värst, pajkastningen är numera monumental och personangreppen gränslösa när meningsmotståndare ska tillintetgöras, förlöjligas, drivas ur landet eller önskas enkelbiljett åt helvete.
Hur vissa profilerade twittrare ens orkar hålla på övergår mitt förstånd. Kloka kvinnor och män, placerade över hela den politiska skalan, mals ned till tystnad och, i slutändan, stängda konton. Trollarméerna, till 99,9 procent med anonyma avsändare, triumferar.
Det är sorgligt att se men är väl på något vis symptomatisk för den tid vi lever i.
Jag upplever inte, i alla fall inte i mitt eget flöde, att det är lika illa ställt bland idrottsfolket även om det även här begås grova övertramp till höger och vänster. Många klubbledare och kända utövare väljer bort Twitter som en kanal för kommunikation. Så gör även många profilerade sportjournalister.
Snart återstår väl endast de anonyma kontona, och klubbarnas officiella och inofficiella talespersoner. Åtminstone bland den del som faktiskt vill säga något vettigt förutom att rapa upp senaste resultaten, skadeläge eller värvningsrykten.
En som ville använda Twitter öppet och utan filter är Tre Kronors före detta landslagsmålvakt Sofia Reiderborn. Möjligen var 23-åringens åsikter lite väl radikala för många och hon blev kallad både "homofob" och "hjärndöd" på nätet.
Det gick så långt att hon tog en självvald paus från hockeyspelandet. Trots sina meriter var det ingen klubb i ligan som ville ha Sofias tjänster på grund av utspelen.
"Jag blev svartlistad på grund av mina åsikter", hävdade hon i en intervju med Expressen.
En annan som får ta emot rejäla skopor med skit är gamle förbundskaptenen för Tre Kronor, Leif Boork.
"Boorken" vädrar åsikter om allt mellan himmel och jord och även om det finns följare som stryker honom medhårs ombeds han av minst lika många att hålla käften när han uttalar sig om annat än ishockey. Inte för att Leif verkar bry sig nämnvärt, men ändå.
Andra som hamnat i blåsväder efter mindre genomtänkta inlägg på Twitter är de spanska fotbollshjältarna Iker Casillas och Carles Puyol.
Förra söndagen twittrade Casillas, som tidigare vaktade målet för Real Madrid och landslaget, plötsligt: “Jag hoppas på er respekt: jag är bög”.
Raderna orsakade en del huvudbry bland följarna och än märkligare blev det när förre FC Barcelona-backen, tillika landslagspolaren Carles Puyol svarade:
"Iker, det är dags att vi berättar om oss”, följt av hjärt- och pussmuns-smajlisar.
Anledningen till meddelandet är fortfarande oklart, men bägge meddelandena raderades efter någon timme. Senare stammade Casillas fram en förklaring om att hans konto blivit hackad, men ärligt talat verkar inte någon ha svalt den (bort)förklaringen. Däremot tror man att upprinnelsen var ett homofobiskt "skämt" som snedtände och kraschade.