Först 1983 i Helsingfors blev det VM på ”riktigt”. 41 grenar, 1 355 deltagare där en viss Carl Lewis blev den stora profilen med sina tre guld på 100 meter, i längd och som slutman i stafetten 4x100 meter. Fyra år senare dominerade Carl Lewis igen med tre i samma grenar men då fick Sverige också sitt första VM-guld i historien genom Patrik Sjöberg som elegant tog 2,38 i höjd. Även i Tokyo 1991 fick vi en medalj, då var det Madelein Svensson som överraskade i gång 10 km.
1993 var det Stuttgart som stod som arrangör och 1995 kom VM första och enda (?) gången till Sverige och Göteborg. Svenska Friidrottsförbundet fyllde 100 år och VM blev en supersuccé. 450.000 åskådare på Nya Ullevi vilka betalade 170 miljoner kr för biljetterna, detta gav förbundet en vinst på 25 miljoner kr. 1 804 deltagare och 900 ledare från 200 nationer fanns på plats och dessutom sågs tävlingarna av 3,5 miljarder TV-tittare!
Fast allt var inte frid och fröjd. Damernas maratonlopp genom Göteborgs gator visade sig felmätt, 42 195 meter hade nämligen bara blivit 41 795!
Det noterades fyra världsrekord under tävlingarna på Ullevi, varav tre i tresteg: 18,16 m och 18,29 m av britten Jonathan Edwards respektive 15,50 m av ukrainskan Inessa Kravets. Dessa rekord har visat sig vara mycket svårslagna. Först i det Covid-19-uppskjutna Tokyo-OS 2021 hoppade Yulimar Rojas 15,67 m i damernas tresteg. Herrekordet står sig fortfarande. Dessutom sattes ett flertal mästerskapsrekord, varav amerikanen Michael Johnson svarade för två. Det minst anmärkningsvärda mästerskapsrekordet noterades på damernas 5 000 meter; eftersom grenen var ny på VM-programmet (den ersatte 3 000 meter) fanns inget mästerskapsrekord innan tävlingen.
Var Göteborgs-VM en svensk arrangörsfullträff så var det desto sämre resultatmässigt. Inte en enda medalj lyckades vi kamma hem! Sven Nylander (400 m häck) och Dag Wennlund (spjut) var bäst med var sin femteplats medan Patrik Sjöberg fick nöja sig med en sjätteplats i höjd.
I stället noterade vi ett guld 1997 i Aten genom Ludmila Engquist på 100 m häck. Två år senare tog hon brons i Sevilla på samma distans.
2001 i Edmonton var det Kajsa Bergqvists tur att knipa ett brons i höjd. 2003 blev sedan Sveriges hittills bästa VM då Carolina Klüft (sjukamp) och Christian Olsson (tresteg) tog var sitt guld, Stefan Holm tog silver i höjd och Patrik Kristiansson (stav) och Kajsa Bergqvist (höjd) var sitt brons. 2005 i Helsingfors tog Carolina guld igen liksom Kajsa Bergqvist. Emma Green (höjd) stod också på prispallen som trea. I Osaka 2007 var Carolina ensam att vinna medalj (guld) och sedan dröjde det till 2013 då Abeba Aregawi vann guld på 1 500 meter i Moskva.
På senare år har det inte blivit så många pallplatser för svensk del. 2017 kastade Daniel Ståhl till sig ett silver i London och två år senare blev det guld i Doha. Däremot fick inte Daniel någon medalj i Eugene, USA, i fjol, där i stället Armand Duplantis klev fram och tog guld i stav samt satte nytt världsrekord med 6,21. På måndagskvällen slog Daniel Ståhl till med ännu ett VM-guld efter en riktig rysare i finalen. Sverige fick också två brons borta i USA genom gångaren Perseus Karlström.
Till Budapest har vi skickat en stor trupp på 32 personer och så sent som i måndags tog Daniel Ståhl guld genom ett jättekast i sitt allra sista. Sedan finns det ju förhoppningar på Armand Duplantis, Perseus Karlström (han inledde ju med silver på 20 km) men även Thobias Montleri längd.
Dam-VM i fotboll stängdes ner i söndags. Känns ändå som att vi svenskar ska vara ganska nöjda med tjejernas insatser, även om semifinalen mot Spanien inte nådde upp till någon högre nivå. Nu visade de spanska spelarna hög klass då man till och med fixade hem guldet genom att besegra England, min egen favorit, med 1–0. Sverige knep ju bronset efter segern mot värdnationen Australien i lördags, vilket var som förväntat.
Det mest intressanta annars med årets VM i Australien och Nya Zeeland är att så många fler nationer visat att de vill vara med och leka bland de stora. Jag trodde att ökningen från 24 till 32 länder skulle innebära en massa storsegrar men där har jag fått vatten på min kvarn. Fler länder låter säkert höra talas om sig vid VM 2027.