Efter en allsvensk hockeysäsong som enligt många förståsigpåare var fullt godkänd fanns när vintern övergick till vår fortfarande flera oroväckande frågor kring Vita Hästens framtid. Oräkneliga gånger har det larmats om stora utgifter och mindre intäkter än budgeterat. Samt ett fullt galopperande skuldberg helt utom kontroll.
Den 31 mars, strax efter lunch, kom till slut beskedet om att styrelsen ansökt om konkurs. Rickard Rauge, som var med under den smärtsamma konkursen 1996 som spelare, fick nu i form av ordförande skriva under papperet som orsakade ett ramaskri bland Norrköpings hockeyvänner.
Styrelsen försvarade sig med att man "vänt alla stenar" för att komma vidare, men att man istället landat vid vägs ände.
Men fansen, många av dem med enorma Hästen-hjärtan, vägrade att ta till sig ledningens ord och har på eget bevåg dragit igång en kampanj för att behålla sitt hockeylag på anständig nivå i seriesystemet.
Jag ska inte säga att jag är överraskad över fansens beslutsamhet, men man är banne mig grymt imponerad över engagemanget.
Till skillnad mot styrelsen (nej, jag ska inte recensera deras insatser, det får andra, mer insatta personer gärna göra) lyckades olika privatpersoner inte bara vända på stenar utan också hitta lösningar och bända loss strupgreppet på Vita Hästen.
Resultatet: Pengar har strömmat in, gåvor har skänkts, skulder har avskrivits. De hockeytokiga Norrköpingsborna har till och med hittat en juristbyrå som är villig att ta sig an allsvenskans senaste olycksbarn.
Och när det verkligen kniper händer det ibland att hjälpen kommer från oväntat håll.
Jag läser att allsvenska konkurrenten Modo från Örnsköldsvik efterskänker sin fordran på mer än 60 000 kronor.
Det är en liten del av det K2-liknande berg som Vita Hästen samlat på sig, men symbolvärdet ska inte underskattas och leder förmodligen till att de här kämpande eldsjälarna får ännu mer brasved och motivation för sina mål – att rädda ishockeyn i stan.
Naturligtvis är det ännu oklart om räddningsaktionen räcker, men hur det här än slutar så kan alla som dragit sitt strå till stacken vara stolta. Det är en beundransvärd uppvisning av den inneboende kraft som klubbens supportrar manifesterat och man kan givetvis undra varför inte Hästens styrelse bad fansen om hjälp innan man ansökte om konkurs. Försöken känns, så här med facit i hand, som rätt tafatta. Kanske hade det varken gjort från eller till, men fullt klart hade det varit en lämplig och framför allt respektfull väg att prova.
En annan klubb som fått rubriker av annorlunda slag är fotbollslaget Sjachtar Donetsk. Den ukrainska storklubben har tidigare skänkt pengar från spelarförsäljningar till landets armé i kriget mot Ryssland.
Men klubben ville göra mer än så.
Nu skjuter man till pengar för att finansiera sjukhusvård för sårade soldater och hitta nya hem för barn som gjorts föräldralösa under kriget.
Enligt en TT-artikel har Sjachtar, som kommer från utsatta Donbass-regionen, sedan Ryssland invaderade Ukraina i februari 2022 bland annat betalat för att skicka fem svårt skadade soldater på medicinsk behandling i Israel, USA och Spanien.
Något som totalt kostat klubben omkring 5,7 miljoner kronor.
Engagemanget i Norrköping och i Sjachtar visar att när det verkligen gäller är inte mål, puckar eller bollar det viktigaste.
Det finns något större och finare bakom varje tabell.