Av olika orsaker – jobbresa till Portugal följt av en eländig influensa – har jag inte sett Norrköpingslaget spela hockey på en dryg månad.
En period där laget har gått riktigt bra. Jag begriper inte hur det har gått till, inte efter vad hemmalaget visade upp mot bottenkollegan Troja/Ljungby på onsdagskvällen.
Visst, redan före matchen hade Vita Hästen spelat in fler poäng än man lyckades med på hela förra säsongen.
2016–17 samlade "Hästarna" in 67 poäng på de 52 allsvenska matcherna. Nu, efter 48 omgångar, står det 68 i poängkolumnen.
Starkt gjort, givetvis, och även om jag, som sagt, inte har haft järnkoll på vad som kan ligga bakom uppryckningen – för det får man ändå benämna det som, jämfört med när det gick som tyngst – är det bara att lyfta på hatten för ett starkt jobb.
På och vid sidan av isen, men mot aggressiva och heta smålänningar var det inte ens nära att poängskörden skulle utökas.
Vi såg inget av det den här aftonen, men efter att Leif Strömberg tog över som tränare har det totalt sett ändå hänt nåt. Min kollega Johny Daagh roade sig tidigare under onsdagen med att räkna och jämföra Vita Hästen med eller utan Strömberg i båset. Under Strömbergs ledning har Hästen plockat 23 av 36 poäng, vilket är näst bäst i hela allsvenskan på de tolv senaste matcherna. Alltså före mötet med Troja. Bara suveräna serieledaren Timrå har lyckats bättre.
Samtidigt har rotationen i spelartruppen varit stor den senaste månaden. Ett antal har lämnat och andra har kommit in. Själv tycker jag det var tydligt att allt för många inte riktigt har hittat rätt i sin roll.
En dålig match kan alla lag göra, men det är tråkigt att behöva se spelare som inte är 100 procent påkopplade. Mot Troja var främst försvarsspelet rent bedrövligt vissa stunder. Hallå, man undrade ibland om hemmaspelarna ens brydde sig?
Det handlar kort och gott om inställning, någon halv klubbspets här och en tredjedels sekund där. Det räcker mer än väl för att avgöra en match mellan två bottenlag i den näst högsta serien. Om spelarna trodde de var världsmästare efter några starkare insatser bör de nu veta betydligt bättre.
Märkligt för övrigt att laget inte verkade ha lärt sig nåt av smällen mot Västervik för några veckor sen. Även det på hemmais – och även det efter några bra matcher på raken.
Fyra omgångar återstår – Södertälje borta, Pantern hemma, AIK borta och Almtuna borta – innan vi vet var Vita Hästen landar i tabellen. Det är superjämnt runt strecken. För en månad sen kändes det som att allt annat än negativt kvalspel var en stor framgång för Hästen.
Nu finns en viss marginal men några poäng till lär krävas för att Hästen ska kunna pusta ut.
För övrigt: 74 poäng från debutsäsongen i allsvenskan, 2014–15, är rekordnoteringen för Hästen. Med senaste matchen på näthinnan har jag svårt att se att man ska nå den siffran den här säsongen, men som sagt – Vita Hästen blir man aldrig klok på.