Liepajas publik beskrivs som en tennispublik, men de hade ett sätt att instinktivt känna vittring på målchanser. Varje gång bollen damp ner i Norrköpings straffområde började det pyra på läktaren – och sådant sprider sig lätt till spelare.
I slutet av första halvlek fick Liepaja fyra hörnor i rad och det är en farlig känsla för ett bortalag när hemmapubliken får upp ett spår: även mindre talstarka publiker har skrikit en boll i mål.
Det är alltid svårt att säga exakt var bristande anfallsspel och ett bra försvarsspel möts, men det är inte nog inte orättvist att säga att ett annat lag än Liepaja hade gjort något bättre med bollen. Det var 7-1 i skott i paus, 0-0 i skott på mål. Det var en match där Liepaja hade boll men inte kvalitet nog att förvalta den.
Utom i ett par fall: Då stod Isak Pettersson för en kalasräddning – inte lika vansinnig som den mot Häcken för en månad sedan, men närapå – när "Peking" behövde det som mest, en bit in i andra halvlek. Matchens nästa räddning var Filip Dagerståls som dök som en fiskmås på ett lurigt distansskott och fick skallen på bollen med tjugo minuter kvar.
Mål på någon av de chanserna, och den där oroskänslan hade kunnat stegra till direkt panik. Nu gjorde den inte det, och då går det inte att vara alltför kritisk.
När man vet hur vackert fotboll kan vara är det ändå frustrerande att se en match som är en kavalkad av det halva och ofullbordade: halvchanser, avbrutna uppspel, tvekan. IFK Norrköping hade tiden på sin sida och spelade av matchen till slut, men det kom till ett pris. Det var inte precis den övertygande nytändning som Europa-spel kan vara som kontrast till ett ljummet Allsvenskan.
Den som kommer ur det här dubbelmötet med allra störst behållning är förstås Sead Haksabanovic som passade perfekt med sin spelstil mot motståndet. Pigg och målskytt i båda matcherna. Kanske är det precis vad han behövde för självförtroendet.
Det går inte att komma ifrån att en Jordan Larsson i toppform hade kunnat döda det här mötet långt tidigare. Det är väl svårt att argumentera emot att allsvenska klubbar säljer när internationella jättar vill köpa, men hittills har Jordan missat tre matcher där IFK Norrköping onekligen hade behövt honom – trots att han tillhör klubben som, får man väl anta, ännu betalar hans lön. När kommer förtydligande om hans framtid?