Dessa ord fällde Joel Lundqvist, ishockeyikon i Frölunda HC, sedan hans värste antagonist Jimmie Ericsson i Skellefteå AIK lagt rören på hyllan 2020.
Nu är det också slut för Joel.
Två ikoner har tackat för sig.
De senaste veckorna i ishockey-Sverige har handlat mycket om just Joel Lundqvist och hans beslut att som 41-åring säga tack och adjö till svensk ishockey. Sorgen har naturligtvis varit oerhört stor i Göteborg och framförallt i hans klubb, Frölunda, men kollar man runt i digitala medier så ser man också vilka hyllningar som Joel får. Här ett litet axplock:
”Tack för allt. En för alla, alla för Joel. För evigt en sann legend”
”Stort hjärta hos en stor person. Tack för allt, Joel! Ingenting kommer att glömmas.”
”Du är den bäste! Vi alla älskar och respekterar dig. Du kommer att bli grymt saknad.”
”Stort tack för din livsgärning i Frölunda HC.”
”Staty förtjänar du helt klart.”
Så kan vi fortsätta. Och minns jag inte helt fel så lät tongångarna från Skellefteå-håll likadana när Jimmie Ericsson tvingades sluta som 39-åring.
Just dessa två herrar, Joel och Jimmie alltså, hade under nästan hela 2010-talet enorma duster på isen som ofta slutade i utvisningsbåset. Eller med uttalanden i tidningar och radio/TV.
Så här sa exempelvis Joel till Göteborgs-Posten efter en match:
– Det brinner bara jag ser han på isen, då vill jag bara slå han!
Till tidningen Norran sa Joel också följande:
– Jimmie gillar att ha sista ordet med domaren, är ju en liten minidomare. Det ska bli skönt att slippa situationen med extradomaren. Som sagt, jag uppskattar spelet och tävlingen med Jimmie. Men den extra rättskiparen kommer jag inte att sakna.
Båda dessa ikoner har också varit trogna sina klubbar genom åren. Joel har exempelvis gjort över 1000 SHL-matcher för Frölunda (slog för övrigt Jan Sandströms tidigare rekord på 1047 matcher 29 november 2022) och Jimmie lirade närmare 600 matcher i Skellefteås gul-svarta tröja.
Båda har dessutom tagit VM-guld (Joel tre 2006, 2013 och 2017) medan Jimmie var med och vann guld 2013. Joel har också fyra SM-guld (2003, 2005, 2016, 2019) medan Jimmie får nöja sig med två (2013 och 2014). Joel har exakt 100 landskamper, Jimmie hälften så många, men har dock ett OS-silver från Sotji hemma i prisskåpet, vilket Joel saknar.
Båda har också provat på spel i andra länder. Joel, för övrigt tvillingbrorsa med målvaktsikonen Henrik, började karriären i Järpen innan bröderna värvades till Frölunda. Joel blev sedan draftad av Dallas Stars 2000 och inledde sin karriär i klubben 2006. Det blev totalt 159 matcher borta i USA innan han inför säsongen 2009/10 återvände till Frölunda.
Jimmie, som fostrades i Vita Hästens ungdomssektion fram till han var 15 år, flyttade sedan till Södertäljes hockeygymnasium, kom åter till Vita Hästen där han gjorde tre säsonger innan det bar iväg norröver. Jimmie prövade sedan på KHL-spel i St Petersburg där det blev två säsonger innan han återvände till Skellefteå.
Onekligen har det känns tomt i TV-rutan sedan Jimmie försvann 2020 på grund av en hälseneskada som inte ville läka ordentligt. Men nu kommer det att kännas ännu tråkigare när Joel lagt rören på hyllan. Joels avsked från ishockeyn fick tyvärr ett litet snopet slut då han i en av semifinalmatcherna tacklade en Växjö-motståndare in i planket och fick som straff tre matchers avstängning.
Så när Färjestad slog ut Frölunda i semifinalen satt Joel i ett tomt omklädningsrum och följde matchen på TV-skärmen. Efter slutsignalen klev Joel ut på isen i Scandinavium och tog emot folkets hyllningar.
– De hade kunnat stanna kvar i hallen sju, åtta timmar bara för att hylla Joel, sa exempelvis Max Friberg till radion efteråt.
Själv tycker jag Joel är den absolut största liraren genom tiderna i Frölunda. Har följt laget sedan jag var 16 år och då jag såg min första elitmatch nere i Tranås. Den gången imponerade kanske inte göteborgarna så mycket på mig utan i stället minns jag kanadensaren Curly Leachman, jobbade som utkastare på Stadshotellet när han inte spelade hockey, som fick sin sista tand i framkäken utslagen. Curly åkte bara ut till sargkanten, spottade ut tanden – och fortsatte lira!
Vad Joel kommer att göra i framtiden är lite skrivit i stjärnorna ännu så länge. Efter 20 år i Frölunda-tröjan har han ju ytterligare minst 20 yrkesverksamma år kvar innan pensionen.
– Än så länge påtar jag mest i trädgården. Men jag ska i alla fall spela mer tennis, var hans kommentar i P4-extra häromdagen.