Avskedet skedde på Friends Arena där 12 000 åskådare, spelare, förbundsfolk med flera hyllade Janne liksom tre av hans barnbarn.
Jag hade förmånen att träffa Janne under ett par år när han började sitt jobb i IFK Norrköping, ett jobb som alltså slutade med SM-guldet 2015, IFK:s första på 26 år. Janne var alltid trevlig och tillmötesgående, men kunde också blixtra till ibland om inte texterna i tidningen riktigt överensstämde med hans syn på matcherna.
Just Jannes framfart i IFK fick Svenska Fotbollförbundet att vakna till och i mars 2016 träffades han och generalsekreteraren Håkan Sjöstrand på Biltemas parkeringsplats i Katrineholm. Där mötet skedde målade sedan Biltema upp en fotbollsplan, men numera har företaget byggt ut och byggt över den omskrivna P-rutan.
Jannes resa som förbundskapten har annars varit up and downs. Det kunde knappt ha börjat bättre med playoff-succén mot Italien och kvartsfinal i VM i Ryssland 2018. Detta följdes upp med uppflyttning till A-divisionen i Nations League och åttondelsfinal i EM 2021. Men efter det har Janne Anderssons landslag kraschat ordentligt. Både VM i fjol och EM nästa sommar avgörs utan det svenska landslaget.
– Det är få som får förmånen att sluta när det är som allra bäst, för då vill man oftast bara fortsätta, säger förbundskaptenen och fortsätter:
– Jag ångrar ingenting som jag har gjort. Jag fick ett fantastiskt avslut i Norrköping (SM-guld 2015) innan jag fick det här jobbet och jag är oerhört tacksam för det fortfarande. Det här är ett mindre roligt avslut. Men jag har gjort mitt bästa varje dag och kommer att fortsätta med det i framtiden.
Tyvärr är det ofta att man bedömer en persons verk efter vad som hänt mot slutet. Meningen var ju att Janne skulle ha stannat till sommaren och basa över landslaget i EM-slutspelet. Nu visade det sig att Belgien och Österrike var överlägset vårt landslag och inte heller 120-rankade Azerbajdzjan lyckades blågult rå på. Enligt många bedömare var 0–3-insatsen nere i Baku ett av svensk fotbolls största fiasko, Japan 1936 inräknat...
Lite reparerade grabbarna statusen mot Estland men fortfarande är Sverige en C-nation i europeisk fotboll och rankade så lågt som 46:a i världen. Janne kunde ändå glädjas åt en seger i sin 94:e och sista landskamp.
Vad som händer nu med Janne är fortfarande skrivit i stjärnorna, men jag tror inte att han återgår till klubbfotbollen utan att han kommer att erbjudas jobb på kansliet fram till sin pensionering.
Än mer intressant fråga är naturligtvis vem får ta över ledarskapet och försöka se till att svensk fotboll kliver uppåt på rankingen igen. För just nu känns det som om vi är ordentligt nere i träsket…
Precis som när det gäller Glen Riddersholms ersättare i IFK Norrköping florerar det drösvis med namn i luften som ersättare till Janne. Graham Potter, engelsmannen som gjorde succé i Östersund, har det snackats om, men Graham lär redan ha tackat nej, vill fortsätta som klubbtränare. Häckens Per-Mathias Högmo, som bland annat spelade i IFK Norrköping på 80-talet, lär vara hetast i dag, tillsammans med Malmös Henrik Rydström och Elfsborgs Jimmie Thelin som nu verkat i Elfsborg sedan 2018.
Annars är ju Norrköpingssonen Kim Hellberg ett hett namn efter succén i Värnamo. Nu är kanske inte Kim aktuell för landslagsuppdrag ännu men enligt uppgifter lär både Hammarby och IFK Norrköping bestämt träff med honom. Båda klubbarna saknar ju i dagsläget tränare till nästa säsong.
Det har varit lite intressant att följa Vita Hästens framfart i division 3-hockeyn i höst. Klubben har varit fruktansvärt överlägsna, men förra söndagen åkte man på första förlusten (efter straffar) borta mot serietvåan Motala AIF. Resan mot division 2 kanske inte går som på räls, men bland de två främsta lagen bör man väl ändå sluta. Hästen leder ju serien med många poäng redan.
Annars var det mest anmärkningsvärda i den matchen att Hästen-backen Casper Gillberg tacklade huvuddomaren Jesper Ek så illa att denne bröt armen. Nu har domen mot Casper kommit, han blir ett drygt år, trots att det på TV-bilderna mer såg ut som en olyckshändelse även om spelarna ska ta ansvar för sin egen kropp och klubba! Vita Hästen säger att man inte ska överklaga, det tycker jag man ska göra då en högre distans inom Svenska Ishockeybundet får titta på ärendet.