När jag var 13 år klädde jag för första gången på mig en målvaktsutrustning i ishockey. En tung och ganska klumpig sak men jag hade sporrats av Lennart ”Klimpen” Häggroths framgångar i VM i Colorado 1962.
Det var samma år som Lennart Hylands klassiska radioreferat gick ut i etern hemma i Sverige när Nisse Nilsson gjorde 5-3 mot Kanada och Hyland vrålade:
- Pucken glider in i mååål…
Det blev sex år mellan stolparna i Mjölby Södras hockeyteam. Sex roliga år för man fick vara med om väldigt mycket kul men även annorlunda upplevelser.
Exempelvis ställa upp och spola is nattetid. Vi var ett gäng unga grabbar som flyttade in hos vaktmästaren på Vifolkavallen, sov tre timmar på hårda bänkar , sedan ut och spola is för att försöka sova därefter igen. Däremellan blev det också en hel del kortspel. Oftast var vi väldigt trötta när vi knallade iväg till skolan på morgonen.
På den tiden fanns det ingen konstfrusen bana i Mjölby och det gjorde, att om vi ville spela hockey, fick vi hjälpa till med spolandet.
Det var sedan roligt att kliva ut på den nyspolade isen för träning och match, man hade ju genom nattarbetet hjälpt till med att få den spegelblank och tjock.
När jag började stå i målet fanns det inga ordentliga ansiktsmasker. Man stod där med en Spaps-hjälm (som började användas på 60-talet, dessförinnan var det barhuvad eller toppluva som gällde i hockeyrinkarna) på huvudet och ett munskydd i plast. När jag hållit på några år kom den första plastmasken, vilken egentligen inte skyddade ansiktet speciellt mycket. Den var nämligen gjord så att den slöt tätt intill ansiktet så när man fick en puck i ansiktet så gick det ändå hål och man fick åka och sy.
I dag handlar det om helt andra utvecklade skydd där även ett s k halsskydd har tillkommit på senare år.
Som målvakt kommer jag speciellt ihåg ett tillfälle då vi tränade på försäsongen i Vadstena (som hade konstis) när mina lagkamrater ställde upp sig som en halvmåne tre meter från mål och skulle peppra mig med slapskott (man fick inte lyfta klubban bakåt). Tyvärr avslutade Kjell Hedlund (känd hockeyprofil även i Vita Hästen senare) med att dra på ett rejält slagskott som träffade under ögat på mig. Det blev lasarettsfärd och åtta stygn, ärr som jag fortfarande har minne av.
På 60-talet fanns det många profiler runt hockeyn i Mjölby och Östergötland. Kommer ihåg en match mot IFK/IKS (nuvarande Vita Hästen) på hemmarinken. IFK/IKS kom med ett stjärnlag där Benny Wendt (sedermera fotbollsproffs) var med som hårdskjutande back. Det sved till rejält i handskarna om man lyckades stoppa någon av hans projektiler från blå linjen.
Vi själva hade en riktig skottvillig profil i Gunnar Strömberg, som flyttade ner från Kramfors till Mjölby. Mest imponerade han med att kunna lägga pucken på ena mållinjen och med kraft skjuta den över hela banan och upp i skyddsnätet på andra sidan. Gunnar blev sedermera tränare både i Mjölby Södra, Vita Hästen, Grästorps IK, Uddevalla hockeyklubb, Kungälvs IK och V Frölundas juniorer innan han återvände till Kramfors. Gunnar avled 2005, 64 år gammal.
Andra minnen från målvaktstiden i Mjölby Södra är inte riktigt lika roliga. Fick chansen att vakta målet i ett möte med Kenty på Folkungavallen. Kenty var på den tiden riktigt stjärnspäckat med lirare som Leif Bogren, Hans Tapper, Leif Bouvin, Peter Bülow, Pierre Ivarsson, Gunnar Svensson med flera och vi fick en lektion som jag aldrig glömmer, inte ens 55 år senare. 1-24 slutade matchen som tyvärr sågs en sportreporter på Corren…
Svensk ishockey har ju annars genomsyrats av duktiga målvakter. Förutom ”Klimpen” Häggroth har vi ju haft namn som Leif ”Honken” Holmqvist, Peter ”Pecka” Lindmark, Kjell Svensson, Curt Larsson, William Löfqvist, Rolf Riddervall, Christer Abrahamsson, Göran Högosta, Pelle Lindbergh (omkom i en bilolycka i USA på 80-talet), Tommy Söderström, Tommy Salo, Stefan Liv (omkom i en tragisk flygolycka i Ryssland 2011), Johnas Enroth (bakom Sveriges VM-guld 2013) samt Henrik Lundqvist (av många ansedd som världens bäste målvakt). På damsidan hittar vi bara en, Kim Martin Hasson, som är värd att nämnas i det här sammanhanget.
Utan en bra målvakt hade svensk hockey knappast nått de framgångar som varit. Många säger till och med att en bra målvakt är halva laget, vilket kanske är lite att ta i.