Bernhard Langer, tysken som inte lidit av puttfrossa sedan han plockade fram en extremt lång putter, är inför den sista ronden av Masters 2016 bara två slag bakom ledande Jordan Spieth.
Ni som kan er golf vet att det sedan nyår är förbjudet att ankra fast puttern mot någon kroppsdel – men de långa klubborna är fortfarande legala att använda.
Den lilla klausulen utnyttjar Langer till fullo.
Och som han själv påpekade efter den tredje rundan i lördags natt:
"Du behöver inte signera scorekortet med sin ålder som tur är..."
Langer, som alltså vann på Augusta 1985 och 1993, är enligt min mening vid sidan av australiern Jason Day (jodå, min favorit har fortfarande kvar chansen) de som har störst chans att utmana Spieth.
Varför? Han är precis lika metodisk, långsam (kan vara förfining av samma ord) och kylig som under sina stora år. Han gör sin 114 runda på banan i sin 33:e Masters-tävling. Fysiken är inte mer än marginellt försämrad, han ser för tusan likadan ut som när jag såg honom live på Drottningholm i början av 90-talet – och han vet fortfarande hur det är att vinna.
Langer har sedan han blev 50 totalt dominerat Champions Tour, amerikanska "gubbtouren" där en 51-årig Jesper Parnevik försöker hänga med. Langer har tagit 26-titlar där och har valts till årets spelare fyra gånger.
Det känns lika sannolikt att Langer om några timmar står med den gröna kavajen som, låt oss säga, Smylie Kaufman – 24-åringen som strax slår ut i ledarboll med Jordan Spieth.
Glöm inte att det bara är sju år sedan Tom Watson, då 59, nådde särspel i British Open. Den förloraren minns nog fler än vinnaren Stewart Cink.
Att Langer slår 50 meter kortare än sina konkurrenter bryr han sig inte ett dugg om.
I lördags hade han tävlingens näst bästa runda – trots de tuffa förutsättningarna. Eller kanske tack vare.
Årets Masters? En besvikelse om man hoppades få se Henrik Stenson fira 40 med bravur. Vinden och tålamodet knäckte vår blågule stjärna.
Apropå knäckt. De som önskade en duell mellan Spieth och Rory McIlroy fick tji. Vi fick istället se nordirländaren bränna chans på chans och när han för första gången på (tror) 80-talet rundor misslyckades med att göra en enda birdie försvann hans möjligheter till en Grand Slam.
Och den enda anledningen till att det finns ett uns av spänning kvar i tävlingen beror enbart på att Spieth själv visade en mänsklig sida i slutet av lördagens rond när han tappade tre slag på hål 17 och 18.
Utan de misstagen hade Masters varit över. Och ni hade inte fått de här raderna...
Fyll termosen, nu bänkar vi oss!