Så kom det till slut. Beskedet som svensk fotboll kämpat för under våren. Klartecknet för en start för elitfotbollen – under rejäla restriktioner och med tydliga protokoll att följa.
Matchläkaren får en nyckelroll.
Arenorna kommer att gapa tomma.
Varje passning, varje rop, kommer att eka.
Men det blir i alla fall spel igen. 14 juni är det magiska datumet när allt återupptas då bland annat Nanne Bergstrand inleder sin 100:e säsong (typ) som tränare för Kalmar genom att komma till Östgötaporten.
2020 kommer vara en säsong som ingen annan. När det kan bli som vanligt igen vet egentligen ingen, det beror helt och fullt på det som är allra viktigast just nu: Bekämpandet av coronaviruset och kampen för att rädda så många liv som det går.
Den delen får aldrig glömmas, är helt övergripande och allt kan och måste ändras på ett ögonblick om utvecklingen går åt fel håll.
Men om man skalar ner det till fotboll så handlade det här på ett helt annat sätt också om överlevnad. Att minska skadorna. Beskeden om miljonförluster har haglat den senaste tiden från de allsvenska klubbarna. IFK lär inte vara något undantag och med tanke på att ingen vet när intäkter för publik kan bli aktuellt igen fanns inte mycket annat att jobba för än att rädda den intäkt man ändå vet finns där.
Det lukrativa tv-avtalet.
Hade det också riskerats hade det sett kolmörkt ut.
Att hantera en säsong som, till delar eller i sin helhet, kommer att spelas utan publik blir en enorm utmaning för de flesta klubbarna, bara att alternativet att inte spela alls förmodligen hade varit ännu värre.
Krisen är däremot på inget sätt över.
Att allsvenskan kommer igång nu är givetvis av strikt ekonomiska skäl. Och det kommer att bli väldigt märkligt med tomma läktare. Den som sett den svenska läktarkulturens utveckling de senaste åren kommer givetvis känna att det här inte är riktigt på riktigt.
Jag håller med om det.
Men det är i alla fall matcher igen och något slags hopp.
Förmodligen dessutom en mer oviss allsvenska än någonsin. Vilka kan anpassa sig bäst till den nya verkligheten? Hur kommer gapet mellan rika och fattiga klubbar påverkas av det här? Och var står IFK?
Ska vi tolka managern Jens Gustafsson rätt ser det riktigt bra ut, han har betonat gång på gång vilken utveckling truppen har haft under den här ofrivilligt långa försäsongen. Själv har jag inte en susning, vi har inte kunnat besöka en enda träning på ett par månader nu.
Efter 14 juni får vi i alla fall en del svar.