Insatserna har varit tappra men när det väl är dags att sätta punkt för gruppspelet så gör vi det sannolikt med förhandsfavoriterna som vinnare. Jag säger sannolikt för än så länge kan idén om ”de fyra bästa treorna” bjuda på en skräll, men med gamla mått mätt är poängen tydlig. Men låt oss inte deppa ihop fullständigt. Det sista kortet är inte lagt, och innanför Lars Lagerbäck rockärm gömmer sig Island.
Ingen som anser sig vara någorlunda fotbollsintresserad kan ha missat hur vår forne, bespottade förbundskapten klätt en hel nation i träningsoverall. Sedan Lagerbäck klev i land på ön har Island successivt blommat ut till ett vinnande fotbollslandslag. Framgång föder framgång och succén kröntes efter ett kryss mot Kazakstan på nationalarenan Laugardalsvöllur som mirakulöst nog tog blåbäret Island till EM, på giganten Nederländernas bekostnad.
Hur kunde det bli såhär? När vi reser bakåt i tiden för att söka svar på den frågan landar vi ofta vid Lagerbäcks entré. Men gräver vi lite till hittar vi ett frö som såddes redan under 2000-talets början. Före bankkrisen 2008 försatte ön i konkurs påbörjades en långsiktig satsning som skulle skaka isländsk ungdomsfotboll i grunden.
Blunda och föreställ dig det isländska klimatet. Inte allt för många plana ytor eller varma sommarvindar? Det isländska klimatet hade tidigare stoppat all typ av bollaktivitet hos spelsugna ungdomar men 2000 togs det så vitala beslutet att bygga inomhushallar med konstgräsplaner. Nu skulle barnen kunna spela fotboll året runt. Hallarna blev som väntat en direkt succé och än idag fylls dem dagligen till sin kvot.
Det kontroversiella konstgräset blev den isländska fotbollsungdomens räddning. Idag är det mer regel än undantag att de isländska skolorna har en konstgräsplan att tillgå.
Även under bankkrisens blöta filt växte små utropstecken. Kostnaderna för inomhushallarna var så låga att klubblag fick nog med ekonomi både till att driva dem och betala ungdomstränare till samtliga årskullar. Med en stadig lön ställdes högre krav på ledarna som nu hade råd att skaffa UEFA-licenser och bli proffstränare. Ytterligare en positiv påföljd blev att de redan hårt pressade isländska klubbarna valde att satsa på talangutvecklingen istället för att, som tidigare, betala dyra löner till utländska spelare.
Där och då föddes en ny generation isländska fotbollstalanger. En generation som Lars Lagerbäck förvaltat på exceptionellt vis. När andra talat om shining, Tiki-taka eller Gegenpressing har Island pratat om Island. För mig låter det onekligen som ett vinstrecept. För mig låter det onekligen som Lars Lagerbäck. Island har funnit sig i sin situation och gjort det bästa av det. When you got nothing, you got nothing to lose.
Jag aldrig varit mycket för cementerade fasader som höjer musiken varje gång en ny tanke knackar på dörren. I min mening behöver fotbollshiarkin Grekland, Leicester och IFK Norrköping.
Just därför håller jag och många med mig på isländsk avancemang. Vid förlust har en kung bestämt sig för att lämna sin tron för gott. För Island har äventyret bara börjat.