Veckans snackis (förutom regeringsbildandet) har varit – ska Sverige arrangera vinter-OS 2026 eller ej?
Enligt kalkylerna ska spelen kosta 13 miljarder kronor, varav IOK bidrar med 9 miljarder. Övriga medel ska tas in via privata sponsorer. Men redan i veckan sa Stockholms stad blankt nej till att vara med och arrangera. Så vad händer nu kan man undra?
Ordföranden i Sveriges Olympiska Kommitté, Mats Årjes, var snabbt ute med en kommentar efter de styrandes avslag i Stockholms nya fullmäktige:
– Uppenbarligen finns det en form av missuppfattning kring ekonomin. Vi ska inte begära en krona av Stockholms stad.
Nu tror inte jag att det går att arrangera olympiska vinterspel mitt i Stockholm utan att det belastar ekonomin. Visserligen finns det flera tänkbara arenor klara, som exempelvis Friends Arena, Globen, Johanneshov och Stockholms Stadion. Dessutom en skidbacke i Huddinge där det är meningen att parallellslalom ska avgöras.
Resten av skidgrenarna ska avgöras i Falun (längd och backe) samt Åre (utförsåkning). Men så kommer vi till det som jag inte tror kommer att gå hem hos ordföranden Thomas Bach och Co i IOK, nämligen att rodel-, skeleton- och bobtävlingarna ska avgöras i Sigulda som ligger i Lettland!
Att dela upp arrangemanget på olika orter i samma land tycker jag bara är smart och visar att man tänker framförallt på social hållbarhet, ekonomisk hållbarhet och miljömässig hållbarhet. Däremot att blanda in ett andra land i ansökan tror jag inte går hem. Man undrar naturligtvis vad som hänt med anläggningen i Hammarstrand där dessa tävlingar tidigare körts? Kanske man ska lägga till någon miljard i budgeten och bygga ut den banan.
För tittar man på vinterspelen i Sotji 2014 så är Sveriges budget på Ullareds-nivå. Spelen i Sotji, där man byggde väldigt mycket nytt, lär ha kostat Ryssland 320 miljarder kronor, vilket var fem gånger mer än budget. Samma sak var det i Pyeongchang i Sydkorea i vintras där slutnotan lär ha hamnat på det dubbla enligt budget, drygt 100 miljarder kronor. Bara Olympiastadion lär ha kostat 817 miljoner kr, där arrangerade man inte en enda tävling…
Blickar vi bakåt så lär vinter-OS i Vancouver 2010 kostat cirka 40 miljarder kr, varav invånarna själva fick stå för 4 miljarder. Men det var framförallt en omgörning av vägen till skidanläggningarna vilken numera både invånare och turister har stor nytta av.
”En modern huvudstad med historiska kvarter mitt i stadskärnan. Stockholm kommer att ha arenor mitt inne i stadens centrum som skulle kunna ge energifyllda tävlingar och lyfta upplevelsen av olympiska spel till nya nivåer. Sverige har erfarenhet av att arrangera, älskar vintersport och har väletablerade världscuparenor som är nödvändiga för att leverera lyckade spel. Helt i linje med Agenda 2020/New Norm har Stockholm utvecklat ett olympiskt koncept som adresserar stadens framtida behov och siktar på att förbättra livet för dess innevånare.”
Så skrev IOK för en dryg vecka sedan om just Stockholm. Då hade de styrande valt ut tre orter som går vidare och som senast 12 april 2019 ska ha lämnat in en fullständig OS-ansökan. 23 juni är det meningen att beslutet ska komma om vilket land som står som värdar för vinterspelen 2026.
Två gånger har OS-tävlingar avgjorts i Sverige. Ytterligare sju gånger har Sverige försökt – utan framgång – att få nya OS-arrangemang. Vinter-OS 2026 är senaste försöket. Här är listan.
1912: Sommar-OS i Stockholm
1956: Ryttarspelen i Stockholm (eftersom arrangörsstaden Melbourne inte kunde ta emot utländska hästar på grund av stränga karantänregler)
1984: Göteborg sökte vinter-OS. Sarajevo fick spelen före Sapporo, Göteborg trea.
1988: Falun söktevinter-OS och var nära, tvåa efter Calgary.
1992: Falun sökte vinter-OS, Albertville fick spelen före Sofia och Falun trea.
1994: Östersund sökte vinter-OS Östersund, Lillehammer fick spelen knappt före Östersund.
1998: Östersund sökte vinter-OS, trea efter Nagano, Salt Lake City tvåa.
2002: Östersund sökte vinter-OS, chanslös tvåa bakom Salt Lake City.
2004: Stockholm sökte sommar-OS, Aten klar etta, Stockholm femma.
2022: Stockholm var med i ansökningsprocessen kring vinter-OS Stockholm, men drog sig ur.
Sveriges socialminister Annika Strandhäll menar att Sveriges ansökan är unik.
– Jag är försiktigt positiv till ett vinter-OS och Paralympics i Sverige och tror det skulle vara bra för idrotten i Sverige och för de olympiska spelen, säger hon i ett uttalande.
Den som lever får se hur det går. Ska vinternationen Sverige äntligen stå som värd för ett vinter-OS?