För vår del har cuperna fått nytt liv igen i takt med att barnbarnen vuxit upp. Efter ett par resor ner till Göteborg och Gothia Cuip valde vi den här sommaren att förlägga lite avkoppling till Helsingborg.
Eskils minne är faktiskt Sveriges näst största fotbollscup. I år var 1030 lag från 281 föreningar anmälda så det blev spel både i och runt Helsingborg i dagarna tre. Man inledde också med en pampig marsch genom stadens gator på torsdagskvällen.
Redan tidigt på fredagsmorgonen var det dags för vår första match. Frukost vid 7-tiden på hotellet och sedan match 8.50 då vårt barnbarn Maja började spela med sitt IFK Wreta Kloster i 14-årsklassen. Enligt lottningen skulle man sedan få spela minst fyra matcher till
Från länet hittade vi annars ytterligare några klubbar nere i Skåne, nämligen Hjulsbro IK, Kimstad GoIF, Linghems SK, IK Waria, Mantorps FF och ett mixat lag från Ljungsbro IF/IFK Wreta Kloster.
När pandemin slog till 2020 tvingades många cuper att lägga ner. Men successivt har man nu reparerat skadan från den perioden och Gothia Cup hade exempelvis hela 1871 lag från 71 nationer i juli. Gothia är ju Sveriges i särklass största cup, då man satsat enormt på utländska lag från när och fjärran.
Nere i Skåne hittade vi faktiskt bara ett par lag från Norge, USA, Spanien och Algeriet (!).
I Norrköping har det alltid funnits cuper i någon form. På 80-talet drog både Sparbanken Cup och Haga Kolmården Cup igång och blev succéer direkt. Sparbanken Cup lever än i dag men nu under namnet Jönsbergska cupen. Här har man valt att inte låta resultaten spela någon roll, utan man spelar utan tabeller och slutspel. Åldrarna här är 7-12 år och varje år, helgen efter skolavslutningarna invaderas PreZero Arena av fotbollssugna ungdomar och föräldrar.
– Kul faktiskt att vi satte nytt deltagarrekord i år med 205 lag, ett lag mer än tidigare rekordet från 2019, berättar Smedbys starke man, Niclas Fredriksson.
Genom att ha tre söner som alla spelat fotboll i Smedby AIS har jag levt med cupfotbollen länge. Har det inte varit sommarcuper, så har det varit turneringar inomhus, som exempelvis McDonalds Cup.
De tre senaste åren har Norrköping försökt få igång en cup för lite äldre pojkar och flickor. Det är klubbarna IFK, Eneby och Lindö som gjorde slag i saken och gick ut med att man senast 2025 skulle vara uppe i 700 anmälda lag.
Men det målet har varit trögt att nå och i år tvingades man till och med ställa in cupen efter att ha noterat 265 lag i fjol.
– I takt med att vi fått minskat stöd av kommunen och näringsliv samt priserna stigit, tar vi paus i år men hoppas återkomma, säger Tomas Silén, ordförande i Norrköpings Fotbollsfest.
Även grannkommunerna Finspång och Valdemarsvik genomför varje år olika cuper. Valdemarsvik har valt det lite småskaliga formatet i sin cup som fått namn efter kommunens store son, Nils Liedholm. Deltagande lag är begränsat till 40 så man kan spela alla matcher på ”landets vackraste idrottsplats”, Grännäs IP. Sedan starten har Valdemarsvikscupen ofta besökts av italienska lag.
Även cupen i Finspång är ”småskalig” och omfattade i år 26 pojklag i åldrarna 10-13 år.
Våra kära fotbollscuper lever alltså, även om Norrköpings Fotbollsfest fick ta paus i sommar.
För ett par veckor sedan nåddes vi av beskedet att Peter Hunt, 71, hastigt avlidit. Peter var ju under tolv år IFK Norrköpings ordförande och mannen som gick in och räddade IFK från konkurs 2009. Peter lånade ut 20 miljoner kr, vilket fick klubben på fötter igen och genom många framgångsrika spelarförsäljningar lyckades man vända klubbens ekonomi till något positivt.
Jag hade förmånen att både träffa Peter och besöka hans vackra bostad på Mallorca där han levde med sin Gisela.
När Peter tvingades avgå snackades det väldigt mycket om hans hårda nypor både i affärer och mot personal. Själv kan jag bara säga att en trevligare företags- och fotbollsledare hade jag inte träffat under min 45 år på Folkbladet. Oavsett var Peter befann sig i världen svarade han alltid i telefon. Minns en eftermiddag när jag sökte honom i ett ärende då han snabbt svarade:
– Peter!
– Var befinner du dig nu, blev min första fråga.
– I Mexico, sitter och käkar frukost!
Förutom idrottsledare var nämligen Peter en framgångsrik affärsman med hela världen som arbetsfält. Han berättade att han var på resande fot minst 200 dagar per år.
Vila i frid, Peter!