Känner du igen dig?
Det gör i alla fall jag. Det skrämmande är att tjejen som sa det är allt annat än stor. Vi har hamnat i ett storlekslimbo där det är helt okej att vikthetsa, i en sport som till stor del består av unga tjejer och killar.
Det har dessutom varit såhär så länge jag kan minnas. Men varför?
Tillverkas alla ridkläder i Kina där storlekarna erkänt är mindre är de europeiska? Eller försöker hästvärlden säga oss någonting?
”Här är mallen, passar du inte in i den? Suger att vara du, byt sport”
Var har det blivit generalknas? Är det djurens välfärd eller okunskap som står i fokus? –jag vet faktiskt inte. Sociala medier gör det i alla fall inte ett dugg bättre, det kan jag lova.
Jag hajar principen, lätt ryttare – mindre belastning för hästen. Givet. Men har vi verkligen hamnat i det läget att en normalstor vuxen helst inte ska rida alls?
Ja, tyvärr.
När vi sedan, till följd av den debatten, har tolvåringar som frågar om de med sina 40 kilo är för tunga för en fullstor häst har vi ett problem. Eller tre.
För tro det eller ej, det här smittar av sig på våra barn, varje sig du vill erkänna det för dig själv eller inte. Jag har just nu flera annonser om medryttare ute. Inte för att vara ”den”. Man vill ju aldrig vara ”den”, svensk som man är. Men folk är som bekant tokiga i största allmänhet. Det visar sig inte minst när man försöker hitta hjälp.
Men det är en historia för sig och ett sidospår jag inte kan fördjupa mig i nu, ty det är en bitter roman med en eftersmak av sur grapefrukt.
Men jag får alltså svar av nämnda tolvåringar som på riktigt fått intutade att de är för tjocka, för tunga. 40 kilo.
På riktigt: 40 kilo.
Vakna upp och känn röklukten.
Viktdebatten är bra. Vi som är tyngre ska naturligtvis tänka både en och två gånger innan man belastar ryggen på ett djur med pinnsmala ben. Men att dra det till att människor som (som Nalle Puh skulle uttryckt det) ”är lite runda i hörnet” aldrig borde sitta på en häst ger en bitter eftersmak. De flesta borde förstå att en något tyngre ryttare med bra balans trots allt gör mindre belastning än en lätt ryttare utan balans, som använder hästens mun till panikhandtag. Jag menar: var är det sunda förnuftet? Dött och begravet sedan länge, om du frågar mig.
Hästkarlarna håller på och dö ut. De som på riktigt läste hästen och arbetade därefter. När hästen fortfarande hade ett syfte och ett jobb. För att inte tala om muskler och tålamod.
I dag har vi inte tid att vänta på tillväxt och hästens kroppsliga utveckling. De ska tränas, de ska säljas dyrt. Helst som treåringar.
Man pratar SÅ mycket om att tunga ryttare inte ska rida. Men man talar inte alls om det faktum att vi idag både tränar och rider in mycket tidigare i dag. Redan vid två år börjar vi lägga belastning på ryggen i många fall. Och så undrar vi varför en vuxen häst inte kan bära en vuxen människa?
Ett plus ett blir som oftast tre i den här sporten. Hur kan ”ingen” se sambandet mellan hästar som går sönder och höga krav i ung ålder?
Vi rider in bebisar. Hur skulle vi annars kunna vinna fyraårstest med flashiga gångarter?
Det går såklart inte utan gedigen träning innan. Men det är tabu att prata om det.
Det är tabu att kritisera ridsporten i avseende djurvälfärd och för tidig träning.
Men det är helt okej att kritisera tolvåringar för att de ätit en pizza istället för sallad till lunch.
Vart är vi på väg?