För alla som någon gång letat häst är det en sorglig upptäckt att folk ljuger mer än under den smutsigaste valkampanj. Men aldrig rakt ut, här används människans yttersta list.
Exempelvis ”vacker ponny med egen vilja”. Vissa ponnyer tycks vara närmare släkt med Hin håle själv än sina större släktingar. En ponny som beskrivs med egen vilja är därför troligen som att försöka resonera med en åsna på steroider.
Hett tips: Fly.
”Stoig” är synonymt med konstant skitförbannad.
Själv var jag och tittade på en häst som var ”snäll att hantera, men hade lite attityd”, enligt annonsen. Innan jag åkte hem hade jag blivit nästan biten, nästan sparkad samt påsprungen. ”Lite attityd” visade sig vara annat. Köpet uteblev. Jag har haft min beskärda del av nära döden-upplevelser till häst.
Och när vi ändå pratar om utmaningar – trots allt ett mycket välanvänt ord när det kommer till hästannonser – vad är en utmaning och hur mycket krävs för att klara den?
Det förtäljer aldrig historien.
För mig är en utmaning åtminstone lösbar.
Utmaning bör inte vara synonymt med att hästen troligen aldrig kommer att bli varken ridbar eller hanterbar.
En utmaning ska åtminstone inte vara livsfarlig.
”Känslig” – ett annat ord för livrädd. För allt. Sin svans, människor, hundar, bilar. Ja, om det finns någonting hästen faktiskt inte är rädd för brukar det tryckas extra på det för att väga upp det faktum att Nasse i Nalle Puh framstår som modig. ”Bra med barn”, eller ”trafiksäker” är ganska vanligt att se som lockbete i samband med känslig. Alternativt: ”Men gör allt för att förstå”.
Frasen ”hjärtat på rätt ställe” används flitigt i samband med just ordet känslig.
För det första frågar jag mig var det annars skulle sitta? Vänster bak? Eller kanske höger öra?
Oavsett är det ett fint sätt att säga att hästen troligen beter sig märkligt eller är rent av elak. Men ”den är snäll innerst inne”. Det tror jag förvisso alla hästar är i grunden tills någon förstört dem …
Det är överhuvudtaget väldigt populärt att lägga skulden på just nuvarande ryttare eller ägare. Här beskrivs allt från dålig matchning till att man omskriver det som att hästen har mycket mer kapacitet än ryttaren klarar av. Läs: Livsfarlig.
En ny grej som jag börjat se allt oftare i annonser är också det faktum att man inte håller provridningar. Kort sagt: säljaren förväntar sig att man ska lita på dess ord, och sedan betala 45000+ kronor för hästen. ”Den är snäll, jag lovar”. Det är något som jag hoppas att ingen går på. Särskilt inte när det står i kombination med att hästen är känslig och kan bli spänd. Men det är lugnt för det ”har blivit mycket bättre när den varit på träning”. Om det nu är mycket bättre: Varför får inte den potentiella köparen provrida? Jo, för att hästen helt enkelt troligen är skvatt galen. Eller skadad. Skador döljs som mer regel än undantag, tyvärr.
Det nya svarta är också att ta betalt för själva provridningen. Kort sagt ska jag alltså betala för att prova vad jag eventuellt ska lägga ut tre månadslöner på. Tio provritter á 500 kronor styck är ju ändå en bra deal för säljaren… Hej Skatteverket? För att inte tala om hur många hästar man provrider innan man hittar DEN. Hej Lyxfällan?
Med detta i åtanke: Jag ska nog inte köpa någon mer häst trots allt...
Är vandrande pinnar ett bra husdjur?