Dag 768, stallkatten vill tydligen fortfarande inte bli klappad. Förresten: Har den där busken alltid stått där?
Och hur många päron finns det i det där trädet i år? 1, 2, 3, 56, 87 ....978?
För dig som undrar varför allt tar så lång tid i stallet: Här kommer en guide. Vi kan kalla den hästfolkets guide till verkligheten.
Jag kommer snart. En fras alla icke hästmänniskor – som lever med en hästmänniska – känner igen mer än väl. BOOM - tre timmar har flugit iväg innan du hinner säga hasselbackspotatis. Två ytterligare hänger med av bara farten innan desserten flugit förbi dina tankar. Fem timmars stalljobb tycks flyga iväg under 30 minuters tid. Är det universum som försöker säga något? Stallets alldeles egna tidsverklighet är inte en myt. Det är ett faktum. Vad som är mer oklart är kanske vad det faktiskt är vi gör i stallet. Vad är det som gör att det tar sån tid?
Jag ska härmed försöka bryta ner det lite för dig, som kanske inte fullt ut förstår vad vi hästfolk faktiskt gör under dessa timmar – och de sociala koder som spelar stor roll i hantering av hästar och hästfolk.
Vad du tror att jag gör: Parkerar bilen på stallplanen och går rakt ut i hagen.
Vad jag faktiskt gör.
Först en okulär scanning. Vem är stallet? Vem äger egentligen den där röda Volvon? Är det någon ny? Hur många röster är det egentligen jag hör? Kan jag med hjälp av bilar, röster och allmän intuition se vem eller vilka som befinner sig i stallet just denna dagen?Det här kan tyckas vara ett mer osmidigt sätt än att faktiskt gå in och hälsa direkt och ta reda på fakta ... men vad är sporten i det?
Räknar man med tiden det tar att scrolla igenom sociala medier samt stallchatten för senaste nytt innan man ids gå ur bilen får man plussa på ungefär 40 minuter till. Redan här har alltså moder natur snott minst en timme av en stackars ovetande hästmänniska.
Vad du tror att jag gör: Går ut i hagen och kollar till hästarna, alternativt börjar plocka in de som ska in.
Det vore ytterst osocialt av mig, eller hur? Nej, det vore ingen sport. Istället måste man så klart se om gissningsleken med bilarna har gett resultat. Många bilar: mycket folk att hälsa på, det är sen gammalt. Att uppdatera sig om allt som stallkamraterna gjort sedan vi sågs sist kan ta en liten stund. Förresten så bockade Anton idag med, vill du ha kaffe? Ja, du fattar. Det tar sin lilla tid, även detta ... Ju fler hästar inne - desto fler mular måste dessutom pussas. Det är sen gammalt.
Tidsåtgång: Cirka 30 minuter. Om kaffe: Cirka 60 minuter. Om sol och kaffe - vi ses imorgon ...
Vad du tror att jag gör: Går ut i hagen till mina egna hästar för att faktiskt driva den här verksamheten framåt och komma hem. Fel. En bajshög i hagen fångar min uppmärksamhet. Jag ska bara mocka lite, det går ju så snabbt.
De missade samtalen blinkar samtidigt envist på telefonen i fickan. "När kommer du hem egentligen?" Man kan bara föreställa sig vilka scener som spelas upp i de anhörigas inre när de gång på gång inte får fatt i en. Det tenderar dock att gå över med tiden. De vänjer sig.
Numera tror jag diskussionen går mer såhär "hon är i stallet, hon kommer nog tillbaka vad det lider". I allafall när det kommer till min familj.
Summa summarum är att det inte alltid är så lätt att ha koll på tiden. Du kan ju tänka dig själv: När allt ovanstående är genomfört. Först då är det dags att ta in hästen för ridtur.
Är det då konstigt att vi "blir borta lite länge" ibland?