Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Det här skulle inte funka i Kina, Zlatan

Receptet för att bli elitspelare i den kinesiska fotbollen: Träna hårt, var en god kamrat och för Guds skull – inga tatueringar.

Zlatan Ibrahimovic har en och annan tatuering på kroppen.

Zlatan Ibrahimovic har en och annan tatuering på kroppen.

Foto: Jae C. Hong

Krönika2022-01-07 14:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Utspelet från det kinesiska fotbollsförbundet strax innan nyår blev en rejäl snackis och fick mig osökt och en smula nostalgiskt att tänka på den före detta IFK-mittfältaren Pelle Blohm.  

Nåja. Mer om personliga favoriten Pelle senare i den här texten.

I Kina – och i stora delar av östra Asien – är många negativt inställda till tatueringar. De flesta vet att den japanska maffian, yakuza, gärna använder tatueringar för att adressera sin status och i många länder därborta är det till och med en markör för personer som valt att leva utanför lagen.

Vi snackar hårda killar, inte särskilt välkammade (bildligt talat) eller trevliga. 

De styrande i världens folkrikaste land, Kina, alltså, har uppenbarligen tröttnat på den växande mängd "gaddade" fotbollsspelare och från och med nu är det hårda papper som gäller för kinesiska landslagsspelare.

”Herrlandslaget och U23-landslagets spelare är strikt förbjudna från att göra nya tatueringar, och de som redan har tatueringar är uppmanade att ta bort dem själva”, står det i uttalandet, vilket bland annat amerikanska sportkanalen ESPN återgett.

Fotbollsförbundet i Kina slår dessutom fast att: "De som redan har tatueringar är rekommenderade att ta bort dem själva” och "om det skulle finnas speciella omständigheter för spelarnas tatueringar – som är godkända av landslaget – så måste spelarna täcka över dem under träning och match."

Allt under den allt annat än moderna rubriken "Förslag för att förstärka hanteringen av fotbollsspelare."

Förbundet anser helt enkelt inte att tatuerade spelare är bra föredömen för landets unga. Det är där skorna klämmer som värst på de ömtåliga tårna.

Jag undrar i mitt stilla sinne vad Zlatan hade sagt om Karl-Erik Nilsson och gubbarna på svenska fotbollförbundet i Solna hade sjösatt en liknande idé.

Gissningsvis hade den inte mjuklandat i fotbolls-Sverige där det snarare är regel än ett undantag med kroppsutsmyckningar av olika slag. I herrlandslaget är det väl endast Alexander Isak och Emil Forsberg som inte flashar ett gäng tatueringar idag? 

Men Kina var faktiskt inte först med den här idén.

När gamle genomkorrupte 80-plussaren Silvio Berlusconi (ni minns väl den före detta Milan-bossen, multimiljardären, mediemogulen och tidigare premiärministern i Italien?) tog över Serie C-klubben Monza skulle det minsann vara till honnörsord som stil och klass.

Beslusconis "förhållningsregler" stack onekligen ut:

– Det ska vara ett ungt lag som bara består av italienska spelare, sa Berlusconi, enligt bland annat La Gazzetta dello Sport.

Och fortsatte:

– Inget skägg, inga tatueringar och de ska inte bära en massa örhängen. Det ska råda fair play och de ska be om ursäkt till sin motståndare om domaren blåst för frispark. De ska behandla domaren som en gentleman.

Jaja, inget fel med ambitioner, såklart, men naturligtvis dödsdömt att genomföra i ett land som Italien.

Men tillbaka till Kina.

Mittfältsterriern Pelle Blohm var en mycket uppskattad örebroare i Peking åren 1992-95, en period då IFK Norrköping var ett av landets absolut bästa lag och var snubblande nära att ta hem SM-pokalen.

1996 var han en av de första svenska fotbollsspelarna i den kinesiska ligan. Pelle och Motala-killen Patrik Svensson skrev kontrakt med Dalian Wanda där han enligt egen utsago gick från en månadslön på 20 000 kronor till maffiga en miljon kronor netto, något han skrivit om i sin bok, "Pionjär i Mittens rike".

Där avslöjar han flera märkliga händelser och inte minst uppehåller han sig kring en segsliten tvist med det kinesiska förbundet som inte var helt bekväm med Pelles på imponerande hårsvall.

De mörka lockarna, som var helt okej på Idrottsparken, Ullevi och Råsunda, gick minsann inte an på arenorna i Kina och man krävde rätt och slätt en insats med saxen.

Närkingen, lika kompromisslös på som utanför planen, vek sig emellertid inte för överheten även om den kom från makten i Kina.

"Jag vägrade förstås och paniken från klubben var nära. I sista stund lättade jag på någon millimeter av min frisyr men skickade upp en lock till förbundet som var en decimeter. Det godkändes och dom tyckte att dom vann medan jag tyckte att jag vann för jag var fortfarande väldigt långhårig...", har Pelle Blohm berättat.

Jag tror inte att gubbtjyvarna på kinesiska förbundet kommer att "vinna" den här gången heller.

Nån ska kanske berätta för kineserna att vi häromdagen vände blad till 2022.