”Att bli nummer ett på världsrankningen är ett mål jag satte för några år sedan. Det har känts som att bestiga världens högsta berg och jag har varit nära toppen några gånger, men alltid ramlat ner igen. Därför känns det helt fantastiskt att nu nå hela vägen upp till toppen och sätta flaggan”, sa Peder till Svenska Ridsportförbundet när det blev känt.
Ridsportlegendaren petar alltså ner Daniel Deusser, Martin Fuchs, Steve Guerdat och andra toppnamn som satt skräck i startlistorna den senaste tiden. Nu är det Peders tur att vara skräcken själv.
Men ranking är flyktigt. Det räcker med några veckors bortavaro, en skadad häst, Covid19 eller en helt vanlig förkylning. Världsrankningen hos FEI uppdateras varje månad. Det är lika lätt att tappa sin placering som det är svårt att få den. Därför gäller det att ligga i.
Det ökända coronaviruset har slagit hårt mot oss alla. Ridsporten är inget undantag.
I andra medier har Lisen Bratt Fredricson och maken Peder vittnat om att det har varit tufft även för dem. Hästarna struntar i virus och pandemier. De ska ha sitt ändå, såväl mat som omvårdnad. Att ha en sådan gård som Grevlunda med anställda och elithästar av rang, ja låt oss inte ens gissa på vad det kostar att driva runt det, om så för en dag.
Att ridsport inte är lika poppis som exempelvis fotboll kan en apa räkna ut med vänsterfoten. Men det finns saker som är väl värt att belysa, även om det kommer att reta upp fotbollssverige. Jag bjuder på den.
Jag har otroligt svårt att se att Zlatan Ibrahimovic inte får lön under tiden han är skadad och inte kan prestera. Och gudarna ska veta att han har varit skadad. Varför tar vi inte samma hand om våra ryttare? Vem är det egentligen som skiljer på idrott och idrott? Riksidrottsförbundet? Respektive grens förbund? Sponsorerna?
Fotbollen är en rik publiksport. Kanske spelar det in – eller rent av spelar all roll i världen. Men det är beklagligt att inte alla elitidrottare på internationell nivå kan ha samma stöttning, samma fallskärm. Samma status.
Svensk ridsport är i framkant såväl genom Peder Fredricson som Henrik von Eckermann, för närvarande åtta på världsrankingen. Men det lämnar en bitter eftersmak. Var är all pompa och ståt? Banderoller och kärleksbetygelser? När ridsporten presterar något bra blir det väl såklart en och annan rubrik i de större medierna. Men sen då?
Bara för att hitta fakta till denna krönika fick jag googla mig djupt ner i de olika sajterna. Ridsporten är inte prioriterad i media. Eller för förbunden. Jag kan sträcka mig så långt som att ridsporten inte ens är prioriterad av ridsporten. Man har gett upp och lagt sig platt som en manet på land. Det ”bara är såhär” känns som ett standarduttalande från Svenska ridsportförbundet. En dålig ursäkt om du frågar mig.
Var är kämpaglöden SvRF? Hoppningen är ändå den gren som är minst styvmoderligt behandlad av världen. Ska vi sedan prata om dressyren där prispengarna är en spottstyver av hoppningens och där utövarna förlorar trots att de vinner? Eller kanske islandshästarna där många vittnar om att de inte ens har råd med mästerskap. Prispengar vet de inte ens vad det är.
Det är dags att ridsporten ställer sig på barrikaderna. Bort med skillnaderna inom vårt eget skrå, och kräv en röst som en riktig idrott. Låt ridsporten visa att vi är en enhet att räkna med.