Det hör till ovanligheterna att jag kollar in svensk elitfotboll från ståplats. Att det blivit så beror nog mest på att jag med ålderns rätt blivit bekväm och inte vill trängas med okänt folk som skvätter öl, skymmer sikten mot plan med gigantiska flaggor eller i tid och otid skriker okvädningsord mot domare eller motspelare.
I måndags gjorde jag ett undantag när IFK mötte Halmstad i betongborgen vid Södra Promenaden.
"Ante, Ante, Ante, Ante, Ante, Ante Johansson."
Några minuter innan avspark visade Curva Nordahl sin respekt för bortalagets Andreas "Ante" Johansson, han som tidigare spelade för IFK och ledde laget till SM-guld 2015. Jag skulle säga att det var en ytterst sympatisk gest i tider då vänner med blixtens hastighet kan förvandlas till fiender och gamla meriter inte alltid värderas särskilt högt.
Ante Johansson har gjort flest allsvenska matcher av alla utespelare och blev belönad med en blomsterkvast från IFK:s Tony Martinsson.
Och den fina stämningen på kortsidan mot Promenaden höll i sig, trots många motgångar den här kvällen.
"Stjärnan där jag kommer ifrån lyser alltid blå
När allt är natt, när allt är svart
Är det dig jag tänker på
Denna stad är ingen stad
Det är mitt sätt att leva, mitt sätt och va
Denna stad, ett liv ett lag, mitt sätt och va."
Markus Krunegårds "Ett liv, ett lag" är kanske inte den starkaste inmarschlåt jag hört, men många har lärt sig texten och sjunger med. Klockan är några minuter innan 19.00 och det är allsång på Parken i Norrköping. Optimismen går att ta på bland de drygt 7 000 åskådarna den här kvällen.
Men två saker irriterar IFK:s supportrar: Ineffektiviteten framför motståndarmålet och domaren Granit Maqedonci, som visar ut backen Marco Lund i inledningen av andra halvlek. Maqedonci fattar sedan flera beslut som hemmaklacken kritiserar högljutt. Men värre än "pajasdomare" blir det inte.
"Vi älskar Peking, vi älskar Peking, vi älskar Peking."
Curvan riktar energin mot egna laget, vill lyfta spelarna på planen. Visst buas Halmstads spelare ut när de misstänks för maskning, men språket på läktaren är ändå okej och inte nödvändigtvis barnförbjudet.
När gästerna från Halland gjort 0–1 och pressar på för ett andra mål exploderar plötsligt Curva Nordahl. Danske mittfältaren Vito Hammershøy-Mistrati håller sig framme vid en av IFK:s sällsynta attacker och lyckas krångla in bollen bakom Malkolm Nilsson Säfqvist, 1–1.
"För vi är Peking, Sveriges bästa lag. Allez, allez, allez."
Under några minuter är Curvan i sjunde himlen och för en kort period känns det som att fansen ska bära fram sina slitna favoriter till tre poäng.
Men sagan fick inte något vackert slut den här gången. "Totte" Nyman brände en supermöjlighet – sköt utanför i helt öppet läge – och på stopptid skickade Naaem Mohammed in 1–2.
Förlusten betyder att IFK Norrköping inte vunnit någon av sina sex senaste matcher i allsvenskan. Laget parkerar på åttonde plats i ligan. Om frustrationen börjat sprida sig bland anhängarna är oklart, men på hemmastå stannar många kvar efter slutsignalen för att visa sitt stöd.
"Här är kamraterna från Peking
Här är kamraterna från öst
Och stjärnan på bröstet lyser klarblå
Den lyser för stolta IFK."
Innan jag lämnar hemmastå hinner jag tänka att om IFK Norrköpings herrar vore lika bra som sina supportrar skulle laget ligga betydligt högre upp i tabellen.