Men sagan fick ett abrubt slut. Drömmen om en återförening stannar vid en dröm efter att en av världens, kanske världens, största dressyrlegend gått ur tiden.
Att Totilas skulle bli stor var det aldrig någon tvekan om.
För den som minns finns det fantastiska filmer på hingsten som åttaåring, under hingstvisningar och mindre shower med Edward Gal.
Under sin karriär kunde han sedan titulera sig som guldmedaljör i lag-EM 2009, silvermedaljör i Grand Prix Special och guld i kür samma år, samtidigt som han slog världsrekord i Grand Prix och Grand Prix kür. Bara för att senare samma år slå sitt eget rekord.
Även 2010 var ett magiskt år för drömduon, Nytt världsrekord i Aachen i Grand prix special, två individuella guld i VM i USA, Lexington samt lagguld samma år …
Men alla sagor har ett slut. En bra häst är en dyr häst. En jättedyr häst. Det är känt sedan länge att de bästa ryttarna sällan äger sina hästar själv. Så var även fallet för Edward Gal. Ägaren Kees Visser hade lovat att aldrig sälja. Men även löften har ett pris. Ryktesmässigt handlade det om nästan 90 miljoner kronor, när Totilas till sist gick under klubban, enligt tidningen Hippson som gjorde en karläggning av hästpriser 2013. Men som vanligt i hästvärlden är det extremt hysch, hysch och ingen summa har någonsin bekräftats. Enligt Eurodressage låg den dock på 119 miljoner kronor. Ägarpappren gick hur som helst till Paul Schockemöhle och Ann-Kathrin Linsenhoff.
Tysken Mattias Alexander Rath tog över tyglarna och lämnade hästvärlden med en bitter eftersmak. ”Alla” ville se Gal och Totilas. Inte Totilas och Rath.
För Edward Gals del har det varit tystare än i graven om försäljningen och hans känslor över att förlora världens bästa häst. Man pratar inte pengar och man klagar inte på de som sitter på cashen. Det är sedan gammalt.
Och det är egentligen först de senaste åren som Gal tagit sig tillbaka till världseliten. Nu med nytt löfte, denna gång från Glock´s om att inte sälja. Jag undrar vad priset är på det löftet …
Men vad hände med Totilas de senaste åren? 2014 började skadorna ramla in och Totilas fick strykas från de största sammanhangen. Karriären med tysken blev alltså inte lång, innan Totilas fick övergå till avel.
Nu ska man ju inte tro på rykten, men det finns faktiskt en hel del filmer för den som vill gräva lite. Filmer som tycks visa att Totilas inte levde upp till sin egen hype ett år efter ryttarbytet. Sedan kan de lärde sia i orsaken i all evinnerlighet. Var Totilas för mycket häst för den unge tysken? Eller var det helt enkelt skadorna som spökade? Det kommer vi inte få veta. Inte heller om det låg sanning i ryktena att Glock Horse Performance center faktiskt ville köpa tillbaka hingsten. Det kanske finns en hint i att Glocks satsar på just Totilas avkommor …
Och nog finns det hopp om att Edward Gal ska göra en Totilas i framtiden genom bland annat Glock´s Total U.S.
Totilassonen (Med Sir Donnerhall på andra sidan) lovar mer än gott för framtiden. Nu får vi bara hoppas att åtminstone Glock håller sina löften och låter Edward behålla hästen.
Avel i all ära.
Men utan en exceptionell ryttare skapar man ingen världsstjärna, det är Totilas dalande karriär ett bra exempel på, om du frågar mig. Vem vet vad hingsten hade kunnat prestera med Gal kvar i sadeln.
Själv ser jag fram emot ett nytt världsrekord signerat holländaren Edward Gal och en svart hingst. Tro mig, det kommer.