Under Janne Anderssons första år var allt frid och fröjd med blågult. Vi kvalificerade oss till flera mästerskap men så började problemen och raset nedåt. Naturligtvis ska Sverige inte spela mot Estland, Azerbajdzjan och Slovakien utan möta högre rankade nationer.
Nations League har ju varit nye förbundskaptenen Jon Dahl Thomassons första stora prov och jag tycker han fixar det med ett fullt godkänt betyg.
I och med vår seger i gruppen kommer vi nästa gång att spela i en B-grupp. Förhoppningen var att vi skulle bli bästa C-gruppvinnare, för att få större chans att kvala in till VM i USA 2026, men nu ser det ut som om Rumänien blir det.
Vår anfallsfotboll har ju varit bländande och framförallt då genom trion Viktor Gyökeres, Alexander Isak och Dejan Kulusevski. Viktor och Alexander har ju dessutom stått för nästan all målfabrikation, nu senast i måste-matchen mot Slovakien (2-1) där både klev fram och gjorde var sitt mål. Och mot Azerbajdjan (6-0) visade Viktor återigen prov på sin målhunger, fyra mål är längesedan någon gjorde i svensk landslagsfotboll.
De andra lagdelarna är jag inte riktigt lika nöjd med och det tror jag inte dansken heller är. Framförallt har det ju sviktat i försvaret, mycket på grund av skador men också på att det har skiftats spelare hela tiden. Ta bara det här sista sammandraget där Viktor Nilsson Lindelöf äntligen fick chansen från start men blev ljumskskadad. Även backen Emil Holm drabbades av skada och dessutom åkte Isak Hien på sin andra varning och blev avstängd mot Azerbajdzjan. Tur kanske att vi i det läget redan var klara för uppflyttning och dessutom mötte gruppens sämsta lag hemma.
Mittfältet har väl varit okey men inte mer. En spelare som jag dock vill berömma extra är Norrköpingssonen Ken Sema. Vilken utveckling han fått under åren i Watford och vilket härligt jobb han bjuder på sin vänsterkant.
En annan spelare som jag imponerats av är AIK:s Anton Salétros, som faktiskt var den ende allsvenske spelaren i startuppställningen mot Slovakien. Europa har säkert fått upp ögonen för Anton, så han kan bli AIK:s nästa miljonförsäljning.
Vi har i dag högst tre-fyra inhemska spelare i våra landslagstrupper (23 man), vilket tyvärr vittnar om på vilken nivå som allsvenskan hamnat på. Varje gång vi får fram någon talang, ja då är de utländska klubbarna snabbt framme. Till skillnad mot ishockeyn får de svenska klubbarna dock bra betalt av de utländska, likaså skickas pengar till de mindre klubbar som ofta stått för den första utbildningen. Aspudden utanför Stockholm har exempelvis fått 2,5 miljoner kr för Viktor Gyökeres, en del av de 230 miljoner kr som Sporting Lissabon betalade Coventry för Viktor.
Att svenska klubbar numera får bra betalt för sina spelare fick vi bevis för i somras, då Malmö erhöll hela 132 miljoner kr från Strasbourg för Sebastian Nanasi, vilket är den högsta summan en svensk klubb erhållit för någon spelare. MFF lär också dragit in 87 miljoner kr från Eintracht Frankfurt för Hugo Larssons övergång.
Apropå övergångar så är vi ju mitt i ”ryktenas period” inom svensk fotboll. Jag läser dagligen en massa artiklar på olika sajter och nästan alla är oftast bara rykten. Men tyvärr är det också många rykten om att utländska klubbar vill köpa våra talanger, men då övergångsfönstret inte öppnar förrän i januari får vi nog vänta på beskeden.
En spelare som dock bestämt sig nu om nästa år är allsvenskans verklige veteran, Andreas Johansson i Halmstad BK. Andreas har hunnit fylla anmärkningsvärda 42 år, men har nu alltså bestämt sig för att sluta, trots att Halmstad klarade sig kvar i allsvenskan.
Andreas har faktiskt spelat hela 23 elitsäsonger, varav ett par proffsår i Tyskland. Totalt har det blivit 445 allsvenska matcher vilket innebär att han är allsvenskans meste lirare genom tiderna.
- Jag hoppades att den här dagen aldrig skulle komma, men nu har jag definitivt bestämt mig för att det här var min sista säsong som fotbollsspelare, var Andreas första kommentar i förra veckan.
På våra breddgrader är ju Andreas Johansson mest känd som lagkapten och guldmakare i IFK Norrköping 2015. Tränaren Janne Andersson, som tidigare haft Andreas i Halmstad BK, plockade hem hallänningen från tyska Bochum, en genidrag som slutade i IFK:s 13:e guld.
Andreas kommer att fortsätta i HBK som assisterande tränare.