Jag vet inte varför han vill vara förmer och bestämma att just han ska spela i svenska fotbollslandslaget under Jon Dahl Tomassons ledning. Jag fattade inte hans gnäll i SVT efter matchen mot Azerbajdzjan, där han inte fick någon speltid. Och jag fattade absolut ingenting när han helt plötsligt fick en skada i vaden, packade väskan och åkte hem till Frankfurt.
Ännu mindre fattade jag när bilder visades två dagar senare när han tränade med sitt klubblag, till synes helt obehindrad av skadan. Han fanns också med i Eintrachts match i lördags!
Nu vet jag inte hur Hugos uppträdande kommer att sätta sina spår i landslaget. Vad jag förstått av alla rapporter hittills verkar stämningen oerhört god så jag hoppas inte att en självgod skåning ska förstöra den.
Hugo Larsson är bara 20 år. Han kom fram i Malmö FF som en jättetalang och köptes alltså av Eintracht Frankfurt för 130 miljoner kr. Hugo har fått en ordinarie plats på mittfältet i Bundesliga, men den tyska förstaligan håller till att börja med inte alls samma klass i dag som för en del år sedan. Visserligen var både Bayer 04 Leverkusen och Dortmund långt framme i Champions League i våras, men dessa två lag tillsammans med Bayern München, Stuttgart och Leipzig får nog räknas som undantagen, men att därifrån tro att man är en landslagsspelare och ska ha en plats i blågult på mittfältet, det känner jag som att övertron på sig själv blir alltför stor.
Lite köper jag hans besvikelse över att bara få nöta bänken då Jon Dahl Tomasson plockade in den ena unga spelaren efter den andra i andra halvlek mot Azerbajdzjan.
Jag kan också förstå Hugos känslor över att den nye förbundskaptenen berättade offentligt för hela presskåren vilka brister som Hugo har och varför han därför inte fick chansen i den första matchen.
– Jag vill ha ett rakare spel än vad Hugo presterar, meddelade dansken.
Kanske han ändå behöver ta ett snack med Hugo den närmaste tiden och räta ut eventuella frågor. Jon Dahl Tomasson har ju faktiskt visat att han gärna satsar ungt och framförallt bjuder på offensiv fotboll.
Nu gick allt vägen för Jons laguppställningar de här två första matcherna och framförallt var det tre spelare som utmärkte sig. Robin Olsen i mål var skadad den här gången och därför fick Stokes målvakt Victor Johansson chansen i båda matcherna och som han tog chansen! Han var strålande och räddade bland annat två frilägen mot Estland. De två andra ljusen jag tänker på är naturligtvis grabbarna framåt, d v s Alexander Isak och Viktor Gyökeres, vilka låg bakom alla sex målen, gjorde tre vardera.
Jon Dahl Tomasson bjöd verkligen på offensiv fotboll i sina två första tävlingslandskamper. Men i mitten av oktober väntar bortalandskamper mot först Slovakien, som överraskade i EM i somras, och sedan Estland. Här måste nog dansken tänka mer på försvaret än han gjorde i sina premiärmatcher. För i dessa två möten bjöds det på några livsfarliga kontringar som kunde gett motståndarna fler mål. Jon bör nog ställa en 4-4-2-uppställning på benen mot framförallt Slovakien, annars kan det gå riktigt illa.
IFK är och förblir Norrköpings främsta fotbollslag, men bakom dessa är det flera som slåss om uppmärksamheten. Tyvärr är numera Sylvia nedpetat till division 2 där man slåss med bland annat Sleipner och Smedby AIS.
Årets serie måste varit rena drömmen för kassörerna i klubbarna, då vi hittar hela sex östgötalag. Förutom de tre Norrköpingslagen är Ljungsbro, Mjölby AI och Åtvidabergs FF också med i serien.
Sylvia verkar vara det enda lag som har chansen att ta klivet upp, via kval. För Haninge har redan vunnit serien känns det som, medan Sylvia tampas i första hand med Arameiska Syrianska IF om kvalplatsen.
Sylvia drabbades dock av ett tufft avbräck i somras då Leo Jonsson lånades ut till Jönköpings Södra i division 1 Södra. Leo gjorde nämligen elva mål för Sylvia i våras.
Just Sylvia gjorde ju annars en uppmärksammad värvning en vecka innan seriestarten då man knöt till sig Smedbys skyttekung (21 mål i fjol) Emanuel Arvidsson. Han har dock inte alls växt i den svart-vit-randiga tröjan utan bara gjort fem mål hittills.
Sleipner ligger mitt i tabellen utan chans att nå de två främsta platserna, medan Ljungsbro, Smedby och Mjölby, alla tre slåss i botten även om det bara är Mjölby som det verkar kört för.