Jag har gjort det och har följt framförallt Smedernas lagledare Jimmy Jansson, svenske stjärnan Pontus Aspegren och talangen Johannes Stark på en resa fram till SM-finalen i fjol där man dock föll mot Dackarna efter att ha vunnit tre raka SM-guld.
Serien som SVT gjort spär bara på alla fördomar man har och har haft om sporten:
1) Den är livsfarlig – det är en ständig en lek med döden.
2) Kraven på förarna är oerhört stora.
3) Språket i depån är verkligen inte rumsrent.
Om vi börjar med den första punkten så har sporten drabbats av väldigt många dödsolyckor och svåra skador. Många förare sitter i dag i rullstol, som förre världsmästaren Per Johnsson, som kraschade 1994 i Polen, Roland Dannö som var med om en olycka 1989, Robin Johansson som 2007 bara var 17 år och kraschade i en division 2-match på Linköpings Motorstadion, liksom förre Varg-åkaren Kryzystof Cegielski som 2003 var med om en olycka i Vetlanda. Även förre storstjärnan Tomasz Gollob sitter i rullstol i dag efter en motocrossolycka.
Många är också de som fått sätta livet till. Redan 1962 avled Arne Wettergren vid en tävling i Norrköping av svåra skallskador. Leif Wahlman, lovande Varg-förare, dog 1984 vid ett JVM-kval i England, men den olycka som jag mest minns var den 2007 ute på Kråkvilan där Kenny Olsson förolyckades i en match mellan Vargarna och Valsarna.
Jag var inte själv på plats utan satt hemma på Ånestadsgatan och firade min yngsta sons student när telefonen ringde. Det var en av mina kollegor på Folkbladet som vid 20-tiden berättade om att Kenny skadats svårt och förts till sjukhus. Redaktionen undrade om jag kunde författa en krönika om händelsen, så det var bara att lämna festandet och sätta sig vid datorn.
På senare år har skadorna inom sporten ändå varit färre och också mindre allvarliga. Orsaken är det luftstaket som infördes på de svenska speedwayovalerna 2010.
– Målet är givetvis att olyckorna ska minska. Men vi kommer aldrig ifrån att det ibland kommer att ske olyckor i framtiden också, sa Tony Olsson, då koordinator på Svemo, när beslutet togs.
Så är det naturligtvis nu tolv år efteråt också. Senast i raden att skada sig är förre Varg-föraren Nicki Pedersen, dansken som hunnit blir 45 år, bröt höften vid en svår krasch för ett par veckor sedan.
I SVT:s dokumentärserie får man också en inblick i hur stora krav som ställs på förarna. Det är exempelvis inte bara att resa från Polen och hämta hem 30.000 kr för en seriematch, utan det gäller att prestera också. Lönerna inom sporten varierar kraftigt, de allra bästa kan tjäna upp till 60.000 kr per match, medan de yngre och mindre etablerade förarna kör med s k poängpremie, man får helt enkelt betalt för de poäng man kör under kvällen. Premien lär variera mellan 2.000 kr upp till 5.000 kr per poäng.
Då ska man komma ihåg att samtliga förare inom speedwayvärlden sköter sina egna cyklar, stjärnorna har också egna mekaniker i varje land och dessutom mellan sex till åtta cyklar utplacerade i de länder man kör. Oftast har de motorerna (om de går bra) med sig i handbagaget när de flyger till matcherna.
Språkbruket i depån var en tredje sak jag reagerade på när jag såg dokumentären. Under alla mina år som sportjournalist var det sällan man kom in i depån förrän efter tävlingarna och då var de flesta ganska lugna och dämpade. Men lyssnar man exempelvis på Smedernas Jerker Eriksson i dokumentären blir man nästan mörkrädd, jag förstår att det måste vara väldigt svårt att komma in i laget som ung talang, som exempelvis Johannes Stark gör, en kille uppväxt i Rinkeby.
Men har ni inte sett serien ännu så gör det. Den finns på SVT Play.
Efter pandemin har nu livet återgått till det mer normala. Ja, så normalt att vi fick vara med om en skolavslutning i Vreta Kloster för ett par veckor sedan. 370 barn från förskoleklass till årskurs 6 hade avslutning på skolgården, med skönsång, lite prisutdelning till de som slutade i årskurs 6 samt lite tal, framförallt då av rektorn Karin Ström.
Hon berättade faktiskt en historia ur verkliga livet som nog fick en och annan att haja till:
Varje år har skolan som tradition att lärarna och övrig personal på skolan ska möta årskurs 6 i en fotbollsmatch. I år blev följderna kanske inte vad man förväntat sig:
Tre ur personalen blev sjukskrivna varav en bröt foten och tvingades till sjukhusvård.
Nu pratade Karin Ström om att man till nästa år kanske måste byta sport – och satsa på schack i stället!