Svensk medaljfest på köksbordet i Klockaretorpet.
Det blev en kort och intensiv mellanlandning i föräldrahemmet i Klockaretorpet när Sveriges hetaste kanotist anlände från Portugal.
Ett snabbt firande hemma följdes av en tur med bilen som slutade med en stor fest och hyllningar vid Bråvikens klubbhus i Lindö.
– Jag trodde vi skulle till mormor men sen märkte jag att det var fel väg. Då fattade jag direkt, berättar Melina.
Hur var det på klubben?
– Sjukt mycket folk. Typ 60 pers. Kommunen, folk jag har känt när jag var mindre, mina gamla kanotskoleelever och alla möjliga. Det här är första gången jag har blivit firad så här och de hade inte hållit igen. Det var skitkul.
Det blev tårta?
– Ja. Fyra stycken, en för varje VM-medalj. Men jag åt bara en liten bit. Jag hade ju ätit här hemma också, haha.
Den ingraverade guldmedaljen från maraton-VM för seniorer.
Köksbordet på Wilhelm Wibergs gata hänger kvar vid festkänslan från dagen innan. En blågul flagga är bordsduk, grattiskorten står framme, ballonger och serpentiner hänger i lampan och i en guldhatt bredvid Melina ligger fyra färska VM-medaljer.
Det är ett stort leende i ansiktet när 23-åringen försöker sammanfatta succédagarna på maraton-VM i Portugal. Hon blev historisk på flera sätt, genom att vinna guld i både senior-VM och U23-VM på damsidan och att tävla alla fyra dagar i rad – med en medaljvinst om dagen.
Hon överträffade även sina egna förväntningar med råge – och avslutade året på absolut topp.
– Jag vet ju att jag har lite känsla för maraton, men då tänkte jag kanske främst på U23-klassen och gick för guld där. På de andra loppen ville jag bara göra mitt bästa och hoppas att det kanske räckte till medalj, säger hon.
Ögonen glittrar till när Melina plockar fram medaljerna och breder ut dem på bordet.
– Efter det första guldet (short track för seniorer) kände jag bara "shit, inget är omöjligt nu liksom", säger hon.
Hur känns det att bli historisk?
– Det är coolt. De har börjat jämföra mig med Susanne Gunnarsson och det känns ju liksom helt sjukt. Hon är ju helt fantastisk.
Steget från juniorstjärna till etablerad bland världsseniorerna har gått fort. Ändå konstaterar hon att hon har långt kvar. Karriären är tänkt att sträcka sig över ett par OS till.
Har det gått så bra som du har hoppats hittills?
– I år har det gått mycket fortare till att bli bäst, än vad jag trodde. Det har känts som ett ganska stort steg att bli senior innan men nu har allt gått, typ.
Är den nya tränaren David Rytter Larsen en förklaring?
– Jag hade Thomas Edhag innan och då byggde jag en asbra grund. Det är han som har gjort att jag kan träna så hårt som jag kan nu. Men bytet, att få en annan filosofi, gjorde ganska stor skillnad att hitta det där sista liksom. Men Thomas hjälper fortfarande till, så klart.
Melina Andersson med årets internationella skörd: elva medaljer i VM, EM och Världscupen.
Den här säsongen, hennes sista i U23-klassen, tävlade Melina Andersson i allt hon kunde. Det blev en späckad kalender utan någon riktig toppning som ändå gav elva internationella medaljer i både sprint och maraton plus storslam på SM.
2023 blir lugnare på så sätt.
Närmast väntar lite vila, fortsatta distansstudier inom företagsekonomi och en lång försäsong.
– Det känns skönt. Jag har lite grejer som jag behöver jobba på med träningen under vintern.
Vad blir nästa års stora mål?
– OS-kvalet som är på VM. Jag hoppas jag får möjlighet att köra i både K1 och K4. Som det ser ut nu tror jag vi bara ska tävla världscuperna och VM. Det blir inget EM och det blir inget maraton förrän efter sprintsäsongen. Då är det i så fall maraton-VM i Danmark. Det blir mindre tävlingar men jag kommer kunna träna mer, konstaterar Melina.
Du kan toppa dig på ett annat sätt då?
– Exakt. Jag har inte haft någon supertoppform på hela året som man kan ha, när man slår av och vilar. Men det har vi inte haft tid med nu.
Säsongen 2022 gick ganska bra ändå.