Tio till 14 pass i veckan.
Den som ska bli något inom kanotsporten får inte ligga på latsidan.
Melina Andersson är redo att göra det som krävs och mer än så för att bli så bra som möjligt.
Bråvikentalangen är en av Sveriges mest lovande i sin ålder och reser i dag till Belgrad, Serbien, för att delta i junior-EM.
Målet är att ta sig till final i såväl K2 (500 och 1000 meter) som K1 (200 och 500 meter).
Ja, vill det sig väl kan det kanske bli medalj till och med. Precis som det blev i fjol på den internationella stortävlingen Olympic Hopes.
– Jag mötte samma tjejer i fjol och då tog jag två brons så jag hoppas ju att jag kan ta medalj igen, samtidigt så utvecklas alla hela tiden så det är jättesvårt att säga. Men det är klart man hoppas på det, säger Melina när Folkbladet möter upp henne ute vid Bråvikens klubblokal i Lindö dagen innan avresan.
Hon är precis hemkommen efter Tolvenregattan som avgjordes i Hofors i helgen. Där ställdes Melina mot deltagare som var flera år äldre, men gjorde ändå riktigt bra ifrån sig. Hon blev fyra på K1 200 meter och sexa på 500 meter. Ett skönt kvitto på att formen är där den ska vara.
– Det kändes som ett väldigt bra genrep. Formen känns bra och jag hoppas att jag kan toppa den till torsdag. Jag har sovit bra, ätit bra och har ett träningsprogram jag går efter som min tränare Thomas Edhag la upp redan i vintras, så att jag skulle vara så bra som möjligt till just den här tävlingen.
Det är som sagt inte första gången Melina ger sig iväg för att tävla utomlands. Hon är bara 17 år men har redan samlat på sig en hel del värdefull rutin och vill det sig väl kan det bli ytterligare ett mästerskap i sommar. Ett bra junior-EM innebär att Melina kan få resa till Rumänien i slutet av juli. Då är det JVM som gäller.
– Det beror lite på hur det går här, men förhoppningsvis kommer jag med dit också.
Bråviken-talangen började med kanotsporten för bara fem år sedan, men blev snabbt väldigt intresserad och har sedan haft en fantastisk utvecklingskurva.
– Jag höll på med lite allting tidigare. Fotboll och alpint bland annat, men jag slutade med allt. Jag tror det var engagemanget från min tränare som gjorde att jag fastnade för kanotsporten. Jag har alltid varit lite fascinerad av folk som är väldigt vältränade och här så fick jag den möjligheten själv. När jag började paddla ordentligt tyckte jag det var så kul så det var bara att köra.