2019 års mottagare av NT-guldet och det årets världsetta på 5 000 meter har haft rejäl motvind sedan förra vintern.
Först var det en segdragen ryggskada som höll honom borta från kanotträning, och därefter åkte Joakim Lindberg på en så kallad golfarmbåge. Under hösten försökte han kurera det med både vila och olika rehabövningar, men utan framgång.
I januari testade han på en treveckorskur med PRP-behandling, där blodplättar från det egna blodet injicerades i armbågen.
– Men det gav absolut ingenting förutom att jag blev fattigare och att det var den värsta smärtan jag har varit med om. Det gör ju ont bara jag petar med fingret på armbågen och nu körde de in en nål mitt i centrum av smärtan. Det var inte jättestora odds innan att det skulle funka men jag ville i alla fall prova det, berättar 27-årige Lindberg.
Han har fortsatt att söka råd från experter för att få ordning på sin armbågsskada. Det finns i alla fall hopp om att han ska kunna komma tillbaka.
– Jag har gjort ultraljud och det är samma läge som i augusti, det är inget som har blivit bättre. Vila verkar inte funka för mig alltså. Jag har träffat en expert i Malmö, som har opererat både Zlatan och Anja Pärson med senskador, och han har gett mig ett träningsprogram med tyngre belastning. Jag ska testa det i tre månader, plus att jag ska fortsätta paddla så länge det inte gör för ont. Om inte det har hjälpt inom tre månader kan det kanske bli ett kirurgiskt ingrepp.
Av förklarliga deltog inte Joakim Lindberg i landslagets vanliga utlandsläger, som var på Mallorca den här vintern. Han var heller inte på plats på Rocksjön i Jönköping i april, där bland annat Bråvikens Melina Andersson tog sig vidare i det svenska OS-kvalet på K2 500 meter.
Sommarens OS i Tokyo var annars ett stort mål för maratonspecialisten Joakim Lindberg, även om det hade blivit svårt att kvalificera sig på K1 1000 meter som är den längsta OS-grenen.
– I höstas hade jag ändå OS-kvalet som ett mål, då trodde jag att det skulle funka. Men när jag var tvungen att tacka nej till landslagslägret förstod jag att det höll på att glida mig ur händerna.
Du har inte haft planer på att lägga av?
– Nej. Inte när det gick så bra 2019, och jag tror att jag kan bli ännu bättre. Målet nu är att kanske kunna tävla i höst när det är sprint-VM i september och maraton-VM i oktober.