Ivan, 7, visade fin kämpaglöd under träningspasset.
Det började med att en ukrainsk ungdom dök upp på en träning i januari.
Sedan har de anslutit en efter en.
I dag är det totalt sex stycken i åldrarna 7-15 år som är med och tränar i Kenpo karates olika träningsgrupper.
De kör två pass i veckan och behöver inte stå för några kostnader.
– Vi funderade över hur vi kunde hjälpa barn och ungdomar som kommer hit från Ukraina. I ett samarbete med RF-Sisu lyckades vi få ekonomiska medel så att de barn och ungdomar som kommer inte behöver betala. Vi har även ordnat så att de får en dräkt och kan känna sig delaktiga i föreningen, säger Ingmar Johansson, grundare och verksamhetsansvarig, Kenpo Självförsvarsstudio.
Ett initiativ som så här långt har fallit väl ut och som uppskattas stort av de som är med och tränar.
Föräldrarna till några av de barn som deltar understryker vikten av att barnen får något att göra på sin fritid och chansen att aktivera sig.
– Vi är väldigt positiva att våra barn kan få komma hit och utöva karate. Innan dess så satt de hemma och hade inget att göra, säger Irina Rolik.
Hennes söner Alex, 15, och Yevhenii, 9, är några av de ukrainska ungdomar som valt att testa på att träna Kenpo karate.
Alex berättar att det här med kampsport är något helt nytt för honom.
– Det är mycket roligare än att sitta hemma. Jag har bara tränat i ett par månader men har lärt mig olika tekniker och hur man ska röra sig på golvet och jobbar på att få mitt första bälte, säger han.
Ingmar Johansson visade sina nya adepter Roman, Ivan och Alex hur det ska gå till.
Liudmyla Tants är mamma till Ivan, 7 år, som är en av de yngre förmågorna som är med, och uttrycker även hon en stor tacksamhet.
– Ivan började idrotta lite hemma i Ukraina men sedan komma pandemin och då gick det inte längre på grund av det. Och sedan kom kriget efter det så han har inte haft chansen att idrotta på det här sättet. Vi är väldigt tacksamma att han kan var med här. Vi har ingen annan möjlighet just nu och har inte så mycket pengar att röra oss med. Vi ser att våra barn är lyckliga här, det är det viktigaste, säger hon.
Liudmyla berättar att de varit i Sverige i ett år nu. Efter omständigheterna trivs de bra, men tankarna på att återvända hem finns alltid där.
– Vi trivs väldigt bra i Norrköping. Det påminner mig om min hemstad Vinnytsia. Visst finns det en längtan att komma hem igen, även om vi har det bra här, säger Liudmyla Tants.
Här är några av de ukrainska ungdomar som deltar hos Kenpo, och deras föräldrar. Övre raden: Iryna Reznichenko, Petr och Irina Rolik, Liudmyka Tants. Nedre: Ingmar Johansson, Roman, Alex, Ivan och Yevhenii.
Ingmar Johansson berättar att de ukrainska ungdomarna fått ett varmt välkomnande i klubben och att deras närvaro på träningarna uppskattas bland övriga deltagare.
– Alla tycker att det är kul att vi kan hjälpa till och det är ju syftet också. Det handlar om att försöka ge de här barnen och ungdomarna chansen till en meningsfull fritid.
Han menar att det enda som varit lite av en utmaning så här långt är språket.
Lyckligtvis har de kunnat göra sig förstådda genom att prata engelska och använda kroppsspråk.
– Det är ju ett universellt språk, så vi hankar oss fram.
Hur känns det för er del att ni kan hjälpa till på det här sättet?
– Det är ju en underbar känsla. Det ger jättemycket. Vi gör vad vi kan och vill försöka hjälpa så många som möjligt och ämnar att försöka utveckla den här idén tillsammans med RF-Sisu, säger Ingmar Johansson.