Janne och Alexander Ekström fyller 100 år tillsammans i år och firar det med veteran-EM i Slovenien.
Janne Ekströms 42 år gamla svarta bälte (nu lätt grånat) är sju år äldre än sonen Alexander. Men judo verkar inte ha några åldersmässiga begränsningar. Det är snarare förenande – och det är precis vad som kommer hända under veteran-EM i Slovenien 8–11 juni.
– Det blir som en judoresa tillsammans. En familjeresa, säger Janne.
– Själva tävlingen är kravlöst. Men att få resa och fightas tillsammans är mycket värt, konstaterar Alexander.
Vi träffas i Norrköpings Judoklubbs lokaler vid Himmelstalund. Det är här som den sista finslipningen görs inför mästerskapet.
Pappa Janne har varit med både på VM och EM för veteraner tidigare men för brunbältaren Alexander är det första tävlingen utanför Sverige som väntar.
Den stora anledningen att de gör det tillsammans just i år är lite häftig. De fyller 100 år tillsammans: Janne 65 och Alexander 35.
– Det var som gjort att vara med på EM ihop nu. Det hade nästan varit skamligt om vi inte hade tagit tag i det, säger Alexander.
Pappa Janne har även lite andra drivkrafter:
– Det är exakt tio år sedan som Lennart Gustafsson från vår klubb vann både EM- och VM-guld. Då var han också 65 år. Det tycker jag är inspirerande. Förhoppningsvis kan vi också inspirera andra, säger han.
Janne Ekströms 42 år gamla svarta bälte har fått en gråaktig nyans.
Både far och son har lagt av och återupptagit judon ett par gånger.
– Det är som ett gift, det är jättesvårt att sluta om man har börjat, säger Janne om tjusningen med sporten.
– Alla kampsporter är som en livsstil. Man får utmana sig själv vid sidan av mattan. Man utvecklar sinnet genom att tro på sig själv. Man lär sig ödmjukhet och såna bitar. Och sen gillar jag fighting, säger Alexander.
Janne och Alexander Ekström åker på veteran-EM tillsammans.
Jannes uppladdning har delvis varit på Kreta. Men han berättar att semestern också innehöll en timmes träning om dagen.
Alexander har haft svårt att träna som han vill med tanke på arbetstiderna. Det har han kompenserat genom att vara med på grappling tillsammans med folk från Team East i stället.
– Det är snarlikt judon i alla fall. Det är för att få till det här fighting-momentet – men det är brutalt. Jag sa att jag är van vid judo och att de kan köra på ganska hårt men det var jobbigt. När de får grepp om kroppen är det som att ha en boaorm runt sig som bara trycker på. Jag hade så ont efter första gången att jag inte ens kunde äta, berättar han och skrattar.
Vem vet, det kanske är ett vinnande koncept?