32-årige Jens Holmström har tagit rygg på Jesper Samuelsson i Vita Hästens omstart, där Sporten sänder den första bortamatchen mot Motala på söndag.
De två är de enda över 30 år i truppen och bidrar med rutin och erfarenhet från högre nivå så det räcker och blir över.
– Mycket av det här är att det ska vara en bra nertrappning för mig och att få ge tillbaka lite. Vi har pratat mycket om det här hemma. Det var fans som stod och grät när konkursbeslutet kom. Man fattade nog inte riktigt hur stort det är. Familjen kommer fortfarande bo kvar i stan och jag är fortfarande i hygglig form, så det vore kul att hjälpa dem att få en bra start. Men något långtida kommer det inte bli, förklarar Holmström om beslutet att stanna kvar i föreningen.
Det blir nertrappning för dig men förhoppningsvis upptrappning för laget?
– Gud ja. Det är det man vill lämna efter sig. Kunna säga att man var med och hjälpte till i alla fall.
Det är en annan verklighet i division 3. Lite mer familjärt kanske. Jens Holmström har i alla fall med sig sin lille son Charlie på träningen.
– "Challe" fyller tre år om två veckor så det är full fart där hemma, säger han.
– Jag sitter och hejar. Sen tittar jag på traktorer, berättar Challe medan han lassar in spagetti och korv i omklädningsrummet efter träningen.
– Det är lagom mycket hockey och traktorer. Han är nöjd, konstaterar pappa och ler.
Sambon Pia kommer in för att avlasta med föräldraskapet. Det ramar in Jens Holmströms liv och prioriteringar rätt bra just nu. Hockey är inte nummer ett längre.
– Det har blivit så här. Man är äldre och sen är det en annan nivå och tillvaro. Nu är man inte hockeyproffs på heltid längre, säger han.
På så sätt är det här kanske rätt nivå ändå, att det går att kombinera bättre med familjelivet?
– Det går ju men sen är det inte smidigt. Det har det aldrig varit med hockey och familjeliv. Men jag har ett jobb där jag arbetar på iDoc inom vårdbemanning och jag trivs jättebra med det. De är väldigt med på noterna med att jag spelar ishockey. Man får försöka pussla med det och Challe får följa med på hockey ibland. Men han tycker det är kul. Han får gå och titta på alla ismaskiner, hjälper grabbarna att samla ihop tröjorna och hjälper Jensa (Sahlin, materialförvaltaren) med lite vattenflaskor.
Men du är inte med på alla träningar?
– Jag är med på minst en träning i veckan.
Division 3-premiären är hemma mot Valdemarsvik på fredagskvällen men Jens Holmström har inte kunnat vara med på en enda träningsmatch.
Det är inte optimalt men får gå ändå.
– Tanken var att jag skulle varit med men jag visste på förhand att vi hade lite bröllop och att min sambo fyllde jämnt. Tyvärr blev vi lite förkylda också, mest lilleman, men nu är vi på banan igen.
Hur känns det inför premiären med de förutsättningarna?
– Skräckblandad förtjusning. Det ska bli jättekul men första matchen är alltid lite panikartad. Man är inte så varm i kläderna som man brukar vara.
Även om det är division 3 så har du respekt för uppgiften.
– Det är klart jag har. Man vill ju alltid göra ett bra jobb. Jag vet med mig att jag behöver vara på en viss nivå och inställning för att det ska fungera bra. Det har alltid varit mitt motto och ledstjärna. Även om det är några steg längre ner så är det folk som har investerat i det här och hejar och hoppas. Då vill man inte göra någon besviken. Man vill göra rätt för sig här också. Jag ska inte säga att jag har något personbästa med fysiken men man försöker ändå sköta grejerna och hålla igång.
På frågan om hur länge han kommer hålla på med hockey kommer svaret direkt.
– Det blir ett år till. Det här är mitt avskedsår. Det vet jag med mig, det blir inte mer. Jag känner redan att jag har missat så mycket med den här lille mannen och det är prioriteringen för mig. Men när Challe är stor är Vita Hästen ett lag att räkna med igen, säger Holmström och klappar om sin son.
Det är din långtidsplan.
– Ja. Men vi får se, det kanske blir en trojan av honom, säger Holmström som började lira hockey i Troja-Ljungby en gång i tiden.
Ni trivs i stan och räknar med att bo kvar?
– Ja. Vi bor här och båda har jobb i Östergötland. Norrköping är väl planen men sen får man väl se. Det är härifrån vi utgår och det är hemma för oss.