Han spelade bara 33 av 52 matcher men det räckte. 36 poäng och ett rakt igenom imponerande spel gav Rihards Marenis totalt 32 spårvagnar i vår individuella betygsättning (3, 2, 1) efter matcherna.
Därmed vinner han Spårvagnsligan säsongen 2021/22, precis före Fabian Ilestedt som landade på 31 spårvagnar.
– Wow. Tack för att ni röstade på mig. Det är definitivt en ära och inget jag förväntade mig. Jag är glad för det, det visar att jag har gjort något rätt i år, säger Marenis när han möter upp på Drottninggatan med lille Valters, snart tre månader, i barnvagnen.
Nöjet är på vår sida, skulle man kunna säga. Liksom förvåningen – om man så vill.
Det var inte många som hade koll på den 28-årige landslagsforwarden från Lettland fram till slutet av oktober.
Det var då han tog bilen ner från Kiruna med sin höggravida sambo Krista för att testa lyckan med Vita Hästen i hockeyallsvenskan.
En resa på 140 mil som tog honom från anonymiteten i division 1 till rampljuset i Norrköping.
Det är snudd på lokal hockeyhistoria när hans resa ska summeras. "En galen vändning" kallar Marenis det själv om att bli stjärna i allsvenskan, göra sjuka highlights-mål på löpande band och helt plötsligt vara med i riksmedia.
– När jag kom hit ville jag bara spela så bra jag kunde och förhoppningsvis skulle jag märkas. Jag kunde inte ens tro att det skulle bli så här bra. Statistiskt var det en bra säsong men jag tror att allt kom för att jag jobbade hårt. Jag fick vara med i alla spelformer och jag är tacksam för all istid jag fick. Poängen blev en bonus, konstaterar han medan han långsamt gungar barnvagnen fram och tillbaka.
Om man lägger ihop allt i ditt liv: det här måste vara din bästa vinter?
– Ja, och jag tror sakerna kompletterar varandra. Att jag är en hockeyspelare, som vet hur man är som lagspelare och hur man är mot andra, gör mig till en bättre pappa. Jag ser familjen på samma sätt. Att jag har blivit pappa har också gjort att jag har lättare för att släppa hockeyn utanför ishallen.
Intervjun görs ett par timmar innan det kommuniceras ut att Tony Zabel (och Mikael Johansson) inte får sina tränarkontrakt förlängda. Marenis har i alla fall trivts med Zabel i båset.
– Jag tycker han är en bra coach. Alla kan alltid bli bättre på något och jag har definitivt haft sämre coacher, haha. Han gör sitt bästa för att hjälpa oss att vinna. Han är inte galen, vilket alltid är bra. Han är inte ignorant heller. Han visar att han bryr sig, han är där tidigt och hjälper oss med video och allt. Det går inte att kräva mer.
På måndag ska hela familjen åka tillbaka till Lettland. Ett enklare bröllop är planerat och Rihards Marenis ser fram mot att träffa familj och vänner igen – även om världen och Baltikum inte är sig likt efter Rysslands invasion av Ukraina.
– Det känns konstigt. Kaliningrad ligger väldigt nära oss och det är många båtar i Östersjön också. Nu är Ryssland upptagna med vad som händer i Ukraina så just nu är jag inte så orolig. Men jag vet inte. Det är självklart annorlunda, det är inte samma känsla som när man brukar åka hem. Det finns i bakhuvudet men jag tror ändå vi är ganska säkra nu, säger han.
Rihards Marenis, tillsammans med klubbikonerna Jesper Samuelsson och Marcus Eriksson, är de enda spelarna med kontrakt till nästa säsong. Men supportrarna håller andan och fruktar att Marenis framfart har väckt klubbar högre upp.
– Just nu tillhör jag Vita Hästen, säger han rakt upp och ner.
Saker kan dock snabbt förändras om ett tillräckligt bra bud dyker upp – för både klubben och spelaren.
Marenis säger också att han inte har nått slutet på sin hockeyresa ännu
– Jag är tillräckligt ung för att fortfarande ha ambitioner och inte vilja slå mig till ro än. Det här är inget slag mot Vita Hästen men jag skulle älska att få ett erbjudande från SHL eller liknande. Jag kanske behöver stanna ett år till i allsvenskan och bevisa mig ännu mer. Det här är trots allt bara en säsong.
Bevisa att det inte var en engångsgrej?
– Exakt. Det är mitt jobb att träna och göra mitt bästa den här sommaren. Om jag får ett erbjudande att flytta upp en liga vore det dumt av mig att inte prova det. Jag tror att jag skulle klara av det och spela bra, men om det inte skulle fungera som jag hade tänkt kan jag säkert komma tillbaka hit. Jag hoppas och tror att jag skulle vara välkommen, säger Rihards Marenis.
Du gillar stan?
– Ja, vi trivdes direkt. Det är fint här med alla gamla fabriksbyggnader. Och de nya som de har gjort i samma stil.