Återstarten för Vita Hästens damlag sker en söndagsmorgon i kylslagna Stallet klockan 09.40.
Det är alltså inte hockeyglamour som är rubriken för dagen – eller dramatik, med tanke på slutresultatet 26–0 mot Mariestad.
Målfyrverkeri är mer passande. Och glädjen att vara igång igen.
– Jag hade förväntningar och förhoppningar att det skulle gå väldigt bra. Nu är vi superglada. Det var jättenervöst innan men nu är det så mycket som släpper efter matchen. Det var kul att se tjejerna kriga hela matchen. Häftigt. Jag är jättestolt, säger målvakten och initiativtagaren Josefin Halldan när hon andas ut på en bänk i korridoren efter matchen.
Inne i hallen lyser fortfarande siffrorna 26–0 från matchen på resultattavlan. Även om det inte blev mycket till "match" ur den aspekten.
– Det har sett väldigt bra ut på träningarna med tempot och i försvaret. Sen har vi tappat lite backar till den här matchen så några forwards fick kliva ner. Men det gjorde de ju väldigt, väldigt bra. Jag kände mig väldigt trygg från start till slutsignalen, säger Josefin.
Själv fick hon fira med fansen och bjuda på en liten isdans efter slutsignalen. Det var stort att hålla nollan också i den historiska återstarten.
– Det var väldigt bra. En stor bonus, haha.
Kändes det som att du var nära att släppa in något mål?
– En gång tog jag pucken och trodde att jag hade den, men den låg lös. Men det redde backarna upp. Jag är jättestolt över tjejerna att de gör den här insatsen.
Vita Hästens damlag lades ned av ekonomiska skäl för tio år sedan men återstartar i division 3 i höst – precis som herrlaget efter konkursen.
Inramningen hade kunnat vara flashigare men Josefin Halldan håller med om att det är en speciell match, med tanke på värdet av den.
– Det är stort. Jag som har dragit igång det här hade kanske ännu mer press på mig, att visa att vi hör hemma på den här nivån och att vi har ett damlag i Hästen. Men det gick bättre än förväntat. Det är lite blandat i laget men jag tycker redan nu att vi har en väldigt bra lägstanivå, säger hon.
Josefin har en bakgrund i Linköpings HC, precis som många andra i det nykomponerade laget. Andra tidigare klubbadresser i truppen är Guts, Skärblacka, Waldemarsvik – eller Vita Hästen så klart.
Den lilla speedkulan Lisa Gustafsson var en av många som stack ut i hemmalaget. 22-åringen åkte åttor genom försvaret när hon ville och lämnade isen som sjumålsskytt.
– Det var ju en överkörare, säger hon med ett leende om matchen i stort.
Ger det något när det är så här ojämnt?
– Det var ju första matchen så det är ju skönt att få det lite lättare då. Det kommer nog bli tuffare senare.
Lisa Gustafsson inledde som barn i Vita Hästen innan hon gick över till LHC:s damjuniorer, där det var spel i division 1. Men sedan slutade hon spela för ett par år sedan.
Nu, med Vita Hästens återuppväckta lag, vill hon vara med på den resan.
– Det är lite jobbigt att pendla till Linköping. När de startade här är det bara att köra, säger hon.
Det var perfekt för dig att de återupptog damlaget?
– Ja. Jag har inte kört hockey på fem år innan det här.
Du var lite för ung senast, för tio år sedan?
– Ja, det var därför jag gick till Linköping då. För att jag var för liten och inte platsade här.
Den 29 oktober inleds seriespelet i division 3, där bland annat Mariestad väntar.
– Det ska bli kul men jag är ju van vid tuffare motstånd. Förhoppningsvis går vi upp en division sen, säger Lisa Gustafsson.