Träningarna avslutas alltid med fyspass. Lucas och Simon Agebrink fick löpa mot varandra.
De är fostrade i Vita Hästen och nu är båda tillbaka i moderklubben efter diverse utflykter i närområdet.
Meritmässigt nådde lillebror Lucas längst med en match med Nyköping Gripen i division 1.
– Det blev en match med A-laget där men året därpå märkte jag att jag inte var jättehögt i hierarkin. Samtidigt hade jag jobb här hemma så då började jag i division 3 igen, berättar Lucas under intervjun vid restauranghyllan i Himmelstalundshallen.
Bröderna Simon och Lucas Agebrink spelar tillsammans i Vita Hästens omstart.
De senaste åren har bröderna följts åt i Valdemarsvik och Skärblacka. Säsongen 2023/24 är dock första gången de spelar i samma lag i Vita Hästen med tanke på att det skiljer tre år mellan dem.
– Det är svinkul att båda fick komma hit samtidigt. När den här möjligheten kom, det trodde man ju aldrig. Det är tråkigt med det som hände men för en annan är det väldigt roligt också. Så jag njuter av stunden som jag får vara här, konstaterar storebror Simon angående konkursen som vände upp och ned på allt.
Laget ska studsa tillbaka upp igen. Hur långt räcker er egen kapacitet på den resan?
– Jag förstår vad du menar. Jag har haft inställningen med en säsong i taget, sen får man se. Man ska ju platsa också. Men just nu är det fokus på enbart nu.
Lucas Agebrink.
Det mesta har gått som tåget i höst. Vita Hästen har ett imponerande hemmasnitt på 1550 åskådare och laget flyger fram i tabellen.
– Det kändes som att de flesta lagen hade mer energi första gången vi möttes, förutom Motala kanske. Efter det har det trappats av, konstaterar Lucas.
Säsongen har bland annat bjudit på klubbrekord med två matcher som har slutat 20–0.
I december väntar Alltrean som är nästa steg innan playoff och den sista kvalserien mot division 2.
– Det ska bli superkul att få känna lite mer på vårt försvarsspel. Vi har inte riktigt satts på prov på match, säger Lucas om att det blir tuffare motståndare framöver.
Hur jobbigt är det med pressen att ni ska gå upp direkt?
– Jag tycker inte att det är någon press.
Simon Agebrink.
Simon bryter in:
– På matcherna tänker man inte på det men alla räknar ju med att vi ska gå upp. Går vi upp så är det tumme upp men skulle vi misslyckas så är det ju katastrof. Men det är tufft. Många tror nog att det är enklare än vad det är. Jag har ju spelat några kval upp till tvåan och det är bra lag där alltså.
Mycket kan hända i den sista kvalserien också.
– Ja. Sex matcher på två veckor. Det är inte alltid som det bästa laget vinner.
Lucas Agebrink.
Simon började först med hockey och Lucas hängde på redan som treåring.
Nu är de 27 och 24 år men det gick hett till i unga år.
– Vi hade ett innebandyrum i källaren när vi var små och vi har alltid tävlat mot varandra. Det är det som är kul med bröder, säger Simon.
Han hade en egen taktik för att jämna ut oddsen och lyfta den tre år yngre lillebrorsan.
– Jag var tvungen att få igång honom, för att det skulle vara roligt för mig. Annars var inte han bra. Men det var tills bägaren rann över, haha.
Då blev det bråk i stället?
– Ja.
Det var en hårfin skillnad att ligga på rätt sida?
– Ja, men det rann nästan alltid över.
Lucas intygar barndomsminnena:
– När vi var små slogs vi. Han retade upp mig tills jag var som en tomat i ansiktet. Jag var livsfarlig när jag var liten, säger Lucas och ler.
När släppte det där?
– När vi växte upp. Nu har vi en svinbra relation, säger Simon.
Lucas nickar instämmande.
Simon Agebrink.