Sam Hallam är helt rätt person som förbundskapten, tror Markus Hast.
2018 var första gången som Markus Hast ingick i Tre Kronors ledarstab i samband med VM. Nu är han uppe i fem raka världsmästerskap i landslagets medicinska team, i en roll som naprapat.
Markus Hast har jobbat under tre olika förbundskaptener: Rickard Grönborg, Johan Garpenlöv och Sam Hallam.
– Det är kul att se hur man leder ett team, det intresserar mig. I mångt och mycket är de tre lika varandra, Sverige går alltid för guld oavsett ledare och trupp. Men jag tycker Sam Hallam är spännande – jag tror det är en tidsfråga innan han kommer skörda något framåt, säger Hast med en förflutet som bandyspelare på högsta nivå.
Hast stortrivs i hockeymiljön och på elitnivå, även om uttåget mot Lettland i kvartsfinalen tog tätt. Totalt var han iväg i ungefär en månads tid.
– Man lever faktiskt i den där klassiska bubblan och behöver landa lite när man kommer hem. Jag har en fantastiskt fru som har tagit hand om våra barn när jag har varit iväg. Hon har haft att göra, så det är kul att vara tillbaka att bidra på hemmaplan nu, säger Markus Hast.
VM-turneringen som var, hur såg dina dagar ut?
– Vi är tre stycken i det medicinska teamet. En läkare, en fysioterapeut och jag som är naprapat. Det går väl egentligen ut på att vi har behandlingsbänkar både på arenan, vid träningstillfällen och sånt, och behandlingsrum på hotellet där vi bor. Det pågår behandlingar före och efter matcher nästan dagligen, eftersom vi har så många matcher. Under match står jag i båset och är behjälplig. Syftet är att jag ska vara en service så att killarna ska vara så beredda som möjligt inför nästa match, svarar Markus Hast.
I Tre Kronor ligger mycket av kroppens skick på spelarnas eget ansvar. Vill man och behöver man en behandling, är Markus Hast redo. Allt är individanpassat.
– När man har varit med i några år, så känner man igen vissa spelare som...jag vet inte om de längtar efter mig, men de längtar nog efter behandling och så där efter 80 matcher i NHL under säsongen, berättar Markus.
– För en hockeyspelare som vill känna sig fräsch får man oftast massera en hel del ben, vader och lår. Bara för att man ska hålla. I VM är det ju tätt med matcher. Sen blir det mycket smällar på nackar, axlar, ryggar och sånt som måste tas hand om.
Det kan bli långa arbetsdagar?
– Det blir det ju. Nån i truppen är uppe med tuppen och nån är kvällsmänniska. Jag är där för spelarna och finns tillgänglig i stort sett hela dygnet.
Angående att stå i båset och vara redo, blev det något drama under VM?
– Jag minns USA-matchen där den läkaren och den andre "fysion" var inne i omklädningsrummet och tog hand om Rasmus Sandins knä som fick sig en rejäl smäll. Då kom Leo (Carlsson) till båset, jag såg direkt att det måste sys på hans haka. Men då hade vi powerplay där han är delaktig. Då försökte jag hitta på nånting så att det inte skulle blöda. För om det blöder får han inte vara på isen. Vi fick ihop det där på några sekunder i nåt powerbreak – sen spelade Leo och gjorde mål nästan direkt efter att han kom in. Det kändes kul. Lite senare i matchen fick jag Raymonds (Lucas) tand i handen som han hade fått avslagen. Det händer lite i den matchen, sen finns det matcher där det är betydligt lugnare.
Fortsätter du över nästa VM också?
– Absolut. Jag känner att den här nya ledargruppen känns jättekul att jobba med. Jag kommer att göra fler mästerskap.