Victor Lindman: "Jag spelade även "Snart skiner Poseidon" för pappa. När han var frisk ett år senare kunde vi åka och se på Göteborg tillsammans."
Vadstenasonen hade kunnat vara mitt uppe i en elitkarriär där han lever på hockeyn, men valde spel längre ner i seriesystemet. Victor Lindman tappade motivationen under säsongen 2018/2019, och det var inte enbart på grund av att det var motigare på isen.
Det fanns förklaringar till att det gick tyngre.
I familjen skedde två dödsfall under våren och sommaren 2018. Inom loppet av ett par månader förlorade Lindman sin farfar i en hjärtattack och sin gammelmormor i sviterna av cancer.
– Farfar var en riktigt hockeyfarfar som körde en överallt, fixade käk och var på träningar och matcher. Allt sånt. Vi hade jättebra kontakt, berättar Victor Lindman och fortsätter:
– Gammelmormor bjöd ofta på käk efter skolan och innan träningen. Hon ställde alltid upp.
Dessutom drabbades Victor Lindmans pappa samma år av blodförgiftning och hjärnhinneinflammation och låg tolv dagar i respirator.
Tolv tuffa dygn där pappan svävade mellan liv och död. Ovissheten tärde.
– Jag minns första gången som jag hälsade på och gick in i rummet. Då bröt jag ihop. Jag hade aldrig sett min farsa svag och där låg han och kunde inte göra någonting, med slangar i hela kroppen, säger Victor Lindman.
Pappa Niklas Lindman har spelat hockey och varit tränare, bland annat för Östergötlands TV-puckenlag.
Läkarna rådde honom att prata med sin pappa, vilket han gjorde.
– Jag spelade även "Snart skiner Poseidon" för pappa. När han var frisk ett år senare kunde vi åka och se på Göteborg tillsammans. Det var ett fint ögonblick. Han fick börja om från noll och lära sig gå på nytt. I dag mår pappa bra, vi pratar efter så gott som varje match, han är väldigt hockeyintresserad.
Hur var det när du fick beskedet att allt hade gått bra med din pappa?
– Då grät jag igen. Fast då var det glädjetårar.
Under hösten går en annan nära familjemedlem en kamp mot cancern. Lindmans mamma har cancer i urinblåsan och lymfkörteln. Hon ska genomgå en röntgen efter jul för att få mer svar.
– Det kom som en chock tidigare i höstas. Framförallt med tanke på att mamma är 50 år nu, pappa var 46 när han var allvarligt sjuk. Det är ingen ålder, säger Victor Lindman.
Han är mer beredd på all oro som kommer – men det gör verkligen inte att det är enkelt.
– Det är jäkligt svårt faktiskt. Jag är rätt bra på att stänga av, men det är klart att jag tänker på det mycket. Det är bara att lyssna på vad läkarna säger. Jag kollar läget ofta.
Victor Lindmans mamma, Jessica, har alltid följt sonens framfart på isen med största intresse.
Hans mamma följer alltjämt sonens framfart noga.
– Hon är pigg, så hon kan komma och titta när vi spelar. Vi hade 50-årsfest för henne för några veckor sedan och då kunde hon vara med.
Victor Lindman är tongivande i Vita Hästens backuppställning. Just ishockeyn har en enorm betydelse för honom i de tuffa tiderna utanför rinken.
– Det har alltid varit kul att komma till ishallen. Jag har många barndomsvänner i laget och har så haft i flera år. Det betyder allt tycker jag. Det är de jag hänger med även utanför hockeyn.
Det syns på isen att han stortrivs i Vita Hästen och i hockeytrean. Men det tog sin tid för 28-åringen att acceptera att han för fyra år sedan inte ville fortsätta elitsatsningen.
– Men det var skönt efteråt när jag hade bestämt mig för att varva ner. Fram till beslutet var det många tankar. Då ville jag bara få tillbaka kärleken till hockeyn.
Lindman blickar tillbaka på den tiden med blandade känslor.
– Jag mådde inte bra. Nu är jag mycket bättre på att prata om svåra saker, förut stängde jag in mig mer. Jag har blivit starkare mentalt.
Och kärleken till sporten är starkare än någonsin.
2012/2013 gjorde Lindman en seniorsäsong i ettan med Vita Hästen: "Jag hade galler och det var ett jäkla drag runt laget då. Det hade varit kul att uppleva det på nytt".