Han hade visserligen ett par träningsmatcher med IK Guts bakom sig. Men när Nässjö kom till Finspång för seriepremiären i Hockeytvåan södra B blev det en historisk match för Marcus Eriksson som lämnade Vita Hästen och skrev på för Guts.
Marcus Eriksson fick kolossalt mycket istid och stod för en 1+2-meny i matchen som Guts vann klart med 6–2.
Han mötte upp Sporten utanför sitt nya omklädningsrum efter att laget sjungit segersång.
– Kul att vara igång. Hockey är hockey, det händer alltid något inom en när det spelas om poäng. Det är egentligen ingen skillnad. Sen är det klart att inramning och nivå är en skillnad mot när jag var i Hästen. Men det blir väl inte fler människor i Himmelstalundshallen nästa vecka än vad det var här, säger Marcus Eriksson och blickar ut över hallen.
Guts dominerade tillställningen i stora delar, även om de inte gjorde någon superb insats på något sätt enligt Marcus Eriksson.
Att kliva ner och tokdominera i tvåan bara för att man heter Marcus Eriksson är inget man gör enkelt.
– Det kommer kanske vara min största grej att tänka på. Folk kanske kommer på isen på olika sätt jämfört med i allsvenskan. Det körs lite mer på isen, det kan dyka upp spelare var som helst. Du ser i dag, det är folk som kan åka grillor här också. Även om det inte är samma tempo och kvalitet på spelet här, säger "Macke", som är lagkapten i Guts.
Jag klockade inte din istid i dag. Men du spelade kopiöst mycket. Orkar du det hela säsongen?
– Haha, vi får väl se. Nej, men vi väntar på kanadensaren (Sean McGovern) och Anisin har lämnat. Då fick jag spela vartannat byte och klockades väl uppemot 30 minuter (skratt). Det kanske inte är hållbart under en hel säsong. Men jag får ställa upp när det behövs.
I Hästen hade du alltid höga förväntningar på dig. I Guts är det ruskigt höga sådana. Hur är det?
– Jag kan inte säga att jag spelar här och ska göra si och så många poäng liksom. Vi ska vinna matcher, det är samma sak här. Sen ska jag vara en ledande spelare. Men det innebär inte bara massa poäng. Det innebär också att jag får kliva in på kassen om det krävs för att visa vägen. Att visa de yngre killarna vad som krävs för att ta sig högre upp. Vi har många riktigt duktiga killar i laget. Kolla bara på Kiril Lodeikin som jag spelade med i dag (tremålsskytt).
Eriksson menar att det finns betydligt mer att plocka av för egen del. Det har varit en startstäcka med att komma in i nya vardagen med jobb om dagarna och träning på kvällstid. Under de allsvenska åren i Vita Hästen har det tränats på förmiddagarna.
– Jag är inte lika pigg klockan sex-sju på kvällen efter att ha jobbat en hel dag, som man är klockan nio på morgonen. Det är nånting jag får lära mig. Nu har jag nästan hela min division 1-karriär jobbat sju till fyra och sen åkt och tränat. Men det är ju sju-åtta år sedan. Det är lite gamla minnen som kommer tillbaka. Jag får veta att jag lever, säger Marcus Eriksson.
Motivationen finns för spel i hockeytvåan?
– Ja, definitivt. Jag får ju spela för att jag själv ska se bra ut liksom. Jag kan inte åka omkring och vara kass. Vad tänker folk då liksom? Guts har tagit hit mig för att vara en ledande spelare – då gäller det att jag är det också. Min form är det inget fel på. Jag ligger ungefär på samma träningsmängd som i Hästen, bara att vi har lite färre ispass här.