Emil Jidskog konkurrerar om förstaspaden med Ludwig Lundgren och Ludvig Eriksson. Om Jidskog vaktar kassen på lördag återstår att se.
Emil Jidskog gjorde under onsdagen gjorde sitt första pass som Vita Hästen-spelare. Sedan tidigare hade han deltagit på två träningar för att visa upp sig – och känna på det.
Jidskog inledde vistelsen i "Himpa" ihop med materialförvaltaren Jens Sahlin där diverse målvaktsutrustning undersöktes.
Det är ännu inte helt spikat vilken utrustning han ska använda.
– Vi håller på att lösa det. Jag har ju kvar mina gamla grejer, men de ägs av Tranås egentligen. Vi får se om det går att köpa loss dem, eller om Adam Ohres gamla grejer skulle komma tillbaka hit. Vi får se vad vi kan plocka ihop, säger Emil Jidskog.
För en målvakt är trivseln i sin utrustning a och o. Fråga bara Tobias Sandberg efter det han var med om i fjol.
– Tänk dig själv att du har jättestora skydd, och så ska du vara smidig, gå ner i split, hoppa runt och rädda puckar. Du måste känna dig rörlig samtidigt som skydden är stora. De måste sitta bra. Gör de inte det, så är det ju svårt att vara bra – då blir du bara klumpig i stället. Att du har grejer som funkar är jätteviktigt, säger Emil Jidskog.
Jidskog bedyrar att det befintliga utbudet i Vita Hästen är okej, men att han allra helst har fjolårssäsongens skydd som han använde när han vaktade kassen för Tranås AIF.
– Allt är inspelat och klart med dem. Det är bara att köra. Ja, sen gäller det att få ordning på mina egen form bara, säger Emil och ler.
Hur är formen?
– Jag har hållit igång med gymmet, löpning, innebandy och badminton. Konditionen är i bra skick. Redan på andra träningen med Hästen var tajmingen bättre, sen vill jag finputsa den. Men om jag kör på i ett par veckor så tror jag att jag ska vara i ganska bra slag.
Han lade plockhandsken på hyllan i våras. Dessförinnan hade Jidskog en gedigen karriär med 52 allsvenska matcher, 123 i danska ligan samt 160 på hockeyettan-nivå.
På papperet är han ännu en spelare i Hästen-truppen som är överkvalificerad för division 3.
Det är uppenbart att Emil Jidskog är lycklig över att få vistas i ett lag igen. Han är glad som en speleman innan träningen ska dra igång och tvekade inte en sekund när frågan kom från Jesper Samuelsson om att stärka upp Vita Hästen.
– Det var logistiken som behövde lösas. Jag har två små barn som går i förskoleklass och förskola. Jag har en fru som drar ett stort lass där hemma, det är jag väldigt tacksam för, säger Jidskog som bor i Tranås.
33-årige Emil Jidskog tränade iförd benskydden från Tranås-tiden, något som de svarta och gula färgerna där vittnar om.
Hur har hösten och vintern varit för dig utan att vara aktiv hockeyspelare?
– Det är en lite tom känsla. Att inte vara med om allt kul som händer med nya lagkamrater, förväntningar och sånt. Samtidigt som jag har fått mer tid över till annat, så har jag inte hittat någon annan aktivitet som ens är i närheten lika rolig som hockeyn. Hockey är det bästa jag vet.
Vad ger hockeyn dig?
– Dels att träna så att jag blir helt slut, och känslan i kroppen efteråt. Lagsammanhållningen är också härlig, man får 20 kompisar. Tävlandet, att vinna matcher och kämpa för nånting, är något jag verkligen uppskattar också.
Vad förväntar du dig av division 3?
– Jag kan tänka mig att nivån mellan spelarna skiftar en del, vilket betyder att ibland kan det uppstå annorlunda situationer. Det kan bli svettigt i kassen om en lina med spelare med erfarenhet från högre upp möter en lina som bara spelat i trean. Lite så kunde det vara när jag spelade i danska ligan. Om en förstaline med importer mötte en fjärdeline – då jag fick jag jobba hårt.
Adam Ohres gamla plock finns kvar i "Himpa".