Den 31 oktober 2015, Asplöven borta.
Markus Gunnarsson visste det inte då, men det var där som Gävlekillens karriär som ishockeyspelare tog slut.
En tackling bakifrån som skickade Markus in i sargkanten med våldsam kraft.
– Klart att det var en felaktig tackling, jag var avslappnad och såg honom inte komma. Men det är sånt som händer, det var inte hans avsikt att skada.
Smällen mot huvudet den gången innebar den tredje allvarliga hjärnskakningen på seniornivå.
Det är det som gör att Markus nu efter många överväganden kommit fram till att hockeyn får bli ett avslutat kapitel. Framtiden innebär istället en satsning på en yrkeskarriär som civilingenjör i industriell ekonomi.
– Jag har övervägt fram och tillbaka många gånger och hört mig för med läkare och spelare med samma erfarenheter. Hur mycket jag än vill spela är det inte värt riskerna. Det finns många skräckexempel med killar som fått så bestående men att de inte ens kan arbeta. Jag vågar inte riskera att åka på en smäll till.
Men beslutet satt långt inne. Anfallaren har försökt komma tillbaka många gånger.
– Första tiden tog jag det bara lugnt och höll i gång med promenader och cykling. När sommarträningen drog igång bestämde jag tillsammans med läkarteamet att hänga med på fysträningen fullt ut oavsett hur det kändes med huvudvärk och hjärntrötthet. Det gick rätt okej, men när vi skulle gå på is hade jag svårt att hänga med, säger han.
Ändå var tiden inte mogen för att fatta beslutet. Markus fortsatte att hålla sig i fysisk trim och väntade på att knoppen skulle kunna återhämta sig med tidens hjälp.
Nu tvingas han ändå inse att den tiden aldrig kommer att räcka till. Samtal med andra spelare som drabbats på likartade vis har varit värdefulla under den här beslutsprocessen.
– Jag har pratat med Alexander Lindgren som spelade i Timrå och Anton Brehmer till exempel. Det är skönt att kunna ventilera med killar som vet vad det handlar om.
Till sommarn avslutar Markus sin civilingenjörsutbildning vid Linköpings universitet. Därefter följer en full satsning på en spännande yrkeskarriär.
Men hockeyintresset och känslan för Vita Hästen kommer alltid att finnas kvar.
– Jag älskar hockey och ser fram emot att få bli en supporter istället.
– Killarna tycker att det är tråkigt men de förstår mitt beslut, säger Markus Gunnarsson.