I tjeckisk landslagsskrud möter Vita Hästen-ikonen upp NT i Skärblackas pittoreska ishall. Tillsammans med Kevin Elgestål, Erik Borg och Arvid Degerstedt och ett par Skärblackaförmågor utgör de ett mindre träningskollektiv på is – mitt under brinnande fotbolls-EM. En ny erfarenhet för Jesper Samuelsson, som missade hela förra säsongen på grund av skada.
– Jag har ju inte varit så mycket på is tidigare somrar, konstaterar han.
För ett par veckor sedan offentliggjordes det att Norrköpingssonen förlänger sin Vita Hästen-karriär via ett kontrakt på 2+1 år. 33-åringen är redan nu införstådd med det stora glappet mellan den träning han bedriver nu och den han förhoppningsvis kommer utgöra en del av i början av augusti, då allsvenska Vita Hästen går på is.
– Ett helt annat tryck på grejerna här och nu mot hur det kommer vara i augusti när vi kör igång. Det är man fullt införstådd med och ödmjuk inför. Det är ju därför vi dragit ihop det här, så att det inte blir för stora skillnader senare. Grabbarna har ju varit igång i över ett år mer än mig nu, säger Sama när han blickar ut över den lilla ishallen som ligger cirka 20 minuters bilfärd från Norrköping.
Och när han ser Globalhallen ser han mer än enbart ett utrymme för sommarträning på is för en tidigare långtidsskadad hockeyveteran.
– Superbra arena som vi borde använda mer med tanke på de begränsade isytor som finns i Norrköping. Inte så långt hit heller. Det ska man kanske kolla upp mer för ungdomslagens räkning om det finns möjligheter här ute, funderar Sama.
Att locka barn till idrotten är som bekant, och inte minst i pandemins spår, en utmaning.
– Vi behöver jobba med att få upp intresset. Häromdagen var jag till exempel med mina småpojkar i Stallet och spelade in en liten reklamsnutt för Tre Kronors hockeyskola. Man behöver pumpa ut mer info och få mer barn att börja till hösten, säger Jesper när han spinner vidare på Globalhallens potential.
Han har i dagsläget svårt att bedöma var han själv står just nu i sin process. Han vet i alla fall att siktet är inställt på en gå för fullt-medverkan från och med den första isträningen i augusti – och att det så här långt inte varit några hack i kurvan.
– Senast hos sjukgymnasten såg allt bra ut. De känningar som jag haft har bara handlat om trötta muskler och leder. Det ska inte vara något att oroa sig över alls, så som de uttryckte det där.
Parallellt med detta följer han framväxten av ännu ett Vita Hästen-bygge där han själv kommer få en betydande roll på många sätt. Förhoppningen är som bekant också att en transatlantisk kvartett – bestående av tre fjärdedelar kanadensare och en amerikan – ska fylla bärande och utslagsgivande roller. Sama ser sig själv, och sina svenska lagkamrater som nyckelspelare, för att herrar Racine, Sissons, Butcher och Mackin i sin tur ska bli det.
– De har ju varandra vilket är bra, men samtidigt måste vi andra så snabbt som möjligt få in dem i vår grupp så att de blir en del av laget. Att de är här för Vita Hästens skull och inte bara för deras egen. Där har vi övriga spelare ett jättestort ansvar.
Vis av tonvis Vita Hästen-erfarenhet ser Sama detta som en stor nyckel.
– Tidigare säsonger där det gått bra har vi ju sett att vi varit väldigt många som dragit ett stort lass och avlastat varandra hela tiden. På så sätt har vi hållit en hög lägstanivå i den dagliga verksamheten vilket är jätteviktigt.