Vinna rätt matcher
För några veckor sedan låg Vita Hästen skrynkligt till i tabellen. Det är fortfarande ett ganska utsatt läge även om man parkerar på slutspelsplats för stunden, men det kunde ha varit bra mycket värre.
Om man inte vunnit "rätt matcher" om vi uttrycker oss så.
Hemmamatcher mot Tingsyd, Almtuna, Västervik och Östersund (trots nykomlingens inledande succé) ska bara tas om man har som ambition att nå ett slutspel.
Inte minst om man vill undvika ett negativt kval.
Det är vad Vita Hästen har gjort under november månad.
Då kan man leva med att förlora borta mot Björklöven och få med sig totalt två poäng borta mot AIK och Kristianstad.
Segern mot Östersund var rättvis. Vita Hästen var lite sega efter den bökiga veckan, Östersund var ännu segare. Nu handlar det om att ta tillvara på de två lediga dagarna som väntar och göra bra insatser i kommande fyra matcher som betyder möten mot AIK, Mora, Västerås och Karlskoga.
Tre av de fyra lagen huserar på ett högre hyllplan i tabellen och blir intressanta test för Hästen. Om man ska nå slutspel krävs det en och annan seger i de typerna av fighter.
Hugo Styf
Från livet som sjunde- eller åttondeback i Modo till att bli mer eller mindre ett nav i Vita Hästens försvar.
Snacka om förvandling för 20-årige Styf.
Klart att han allra helst skulle ha en framträdande roll i sitt älskade Modo. Däremot är jag övertygad om att han – alla veckans dagar – hellre loggar 20 minuter per match i Hästen än tre-fyra i Modo.
Georg Weigelt spelade för övrigt drygt fyra minuter när LHC föll borta mot Frölunda under lördagen.
Jag visste att Hugo Styf var defensivt stark när han anslöt till Vita Hästen. Jag hade ingen aning om hans offensiva förmågor. Nu ingår han i Vita Hästens första power play-lina och i de två senaste matcherna har Styf gjorde både mål och assist i den spelformen.
På ett sätt är det ett underbetyg till de befintliga backarna som gör anspråk på PP-tid. Men med det självförtroendet som Hugo Styf sitter inne på nu gör tränaren Anders Olsson helt rätt i att spela honom mycket – både offensivt och defensivt.
Om det vore mycket fördelaktigt för Vita Hästen att behålla Styf ända fram till att fönstret smackar igen i februari och Modo definitivt kommer att kalla hem honom till Ångermanland?
Har Marcus Eriksson bra teknik?
Sex backar
Erik Ullmans sjukdom har gjort att Vita Hästen gått på sex backar i de två senaste matcherna. Eller tre rena backpar om du föredrar det. Det är individuellt vad man tycker, men jag vill tro att lejonparten av alla backar i hockeyallsvenskan föredrar sex backar framför sju under en match.
Det säger ju sig självt på ett sätt, då det blir mer istid för varje spelare. Ta mot Östersund till exempel. Alex Brännstam lirade minst med 16:10. Mest tid på rinken fick Hugo Styf på 23:18. Brännstam får bra mycket bättre förutsättningar att bli varm i kläderna och hitta flytet med 20 byten i stället för ett fåtal spridda byten under matchens gång.
Unge Brännstam har inte glänst under hösten, men bjöd på en solid insats i segermatchen.
Förklaringen finns nog till det stor i antalet backar i matchen.
Ungtuppens inhopp
När Jesper Samuelsson kastade in handduken i första perioden fick Knut Köhler gå från extraforward till att kastas in i en ordinarie kedja. Jag tycker Valdemarsvikprodukten gjorde det bra. Köhler har mycket att se och lära på allsvensk nivå, skillnaden mot J20 Region där han spelade med AIK i fjol är monumental.
Men jag vill påstå att Köhler har utvecklats och gör det man kan förvänta sig av honom när han får chansen. Hans passning till Rasmus Kahilainen (blekt avslut) förtjänade en assist och därmed Knuts första poäng denna säsong.
Sen – om Vita Hästen får tillbaka lite folk från skador och om Georg Weigelt lånas tillbaka flera vändor till vilket är långt ifrån omöjligt – så kan en utlåning till hockeyettan vara sund för Köhler.
MacMasters briljans och slarv
Jag blir inte riktigt klok på Tanner MacMaster, som värvades med stora förväntningar på sina axlar. Ibland glänser han, liksom svävar runt med pucken och fördelar den fint till lagkamrater. Men rätt som det är så tappar han pucken på ett till synes slarvigt sätt. Elva poäng på 18 matcher är inte dåligt, men överlag har jag en högre kravbild på MacMaster än vad han visat upp hittills.
Loj är han inte, engagemanget finns där – men han måste sudda bort sina misstag och hitta en jämnare nivå där han gör det enklare för sig själv när nöden kräver.
Det bör alla vara rörande överens om.