Det var en annorlunda känsla efter slutsignalen när jag vandrade ner för pressläktaren, förbi ismaskinen och tog vänster mot Vita Hästens omklädningsrum.
Det är alltid speciellt när säsonger tar slut. Allt som spelarna har jobbat för sedan försäsongen är över i ett nafs. Det är ingen skrattfest i katakomberna.
Nu var det inte det som var särskilt den här säsongsavslutningen i Himmelstalundshallen. För att Vita Hästen nådde åttondelsfinalen och åkte ut med 0–2 i matcher mot Västerås är långt ifrån en skam – det är fullt godkänt.
Även om vissa nog kände sig lite blåsta på tredje och avgörande match-konfekten, nu när hemmalaget tappade i sista perioden.
Jag tyckte mig heller inte se den där totala bedrövelsen hos spelarna som det hade varit om man exempelvis förlorat i ett negativt kval. De vet att de har uppnått den grundläggande målsättningen. Jättebesvikna, ja. Bottenlöst mörker, nej.
Det speciella är hotet om konkurs som ligger som en våt filt över Vita Hästen.
Att åka på två raka uddamålsförluster som innebär respass i ett hett efterlängtat slutspel är surt.
Att ett helt lag försvinner från elithockeyn får det ovannämnda att framstå som en vinst på lotto.
Jag såg Johan Lundström på sin sedvanliga plats på läktaren. Jag skymtade även Rickard Rauge när han gick in i omklädningsrummet efteråt. Två pressade herrar, jag kunde inte ursköna om läget har ljusnat eller blivit mörkare.
Längre fram på våren lär vi vara klokare.
De kan i alla fall inte ha jublat åt publiksiffran som stannade på drygt 2 500.
Att Marcus Eriksson, Jesper Samuelsson, Jimmy Andersson, Jens Holmström och Arvid Degerstedt gärna spelar vidare i Vita Hästen är glasklart. Jag kan också se spelare som Anton Björkman, Alex Brännstam, Filip Lennström, Victor Öhman och Adam Ohre (för att nämna några) gå i exakt samma tankar.
En grund att snickra vidare på.
Problemet är bara att ingen nu vet om Vita Hästen har ett allsvenskt lag nästa säsong. Sportchefen Patrik Degerstedt är bakbunden och riskerar genom detta att tappa mer spelare än vad som hade varit fallet enbart på grund av den ekonomiska hierarkin som råder.
Tränaren Anders Olsson var medveten om att Vita Hästen är en klubb där det – på gott och ont – händer grejer innan han anlände till Norrköping.
Han har fått vara med om en karusell som åkte snabbare än han hade kunnat tro.
Olsson har också uttryckt att han ser Vita Hästen som en "sovande jätte", där potentialen finns på sikt för att etablera sig som ett lag på övre halvan i serien.
Frågan är om Hästen kastas ur hockeyallsvenskan och Olsson likaså? Eller om han får fortsätta bygga vidare på det sportsliga steg i rätt riktning som den här säsongen har varit?
Anders Olssons tur i karusellen är inte över än.