Elva i tabellen. 34 inspelade poäng på 27 matcher. Sex poäng upp till sjätteplatsen som ger en plats i kvartsfinalen och fyra poäng ner till 13:e-platsen som innebär negativt kval.
Det är läget som Anders Olsson återvänder till efter ledigheten.
Han summerar första halvan av hockeyallsvenskan:
– Man får la säga att det har varit okej. Inte toppen, men inte botten. Det som varit jobbigt för oss är att vi har haft fyra skador per match. Sen nu när Hugo (Styf) och Bajkov (Patrick) kommit in, det ger 20 nya spelare. Såvitt jag vet så har inte det gjorts på denna nivån innan, vare sig SHL eller allsvenskan. Det är lätt att glömma det. Sen kanske man tittar sig blind på att vi har mycket (allsvensk) erfarenhet. Visst, men ta bort "Macke" och "Sama", så blir det lite annat även om vi fortsatt har god erfarenhet. Sen är det så klart bra att ha den rutinen vi har, säger Anders Olsson.
– Det kommer att ta ett tag innan allt sätter sig för oss. Jag tycker att det sätter sig mer och mer. Tittar man på bortamatcher, det är nånting vi måste bli bättre på naturligtvis. Samtidigt är vi jävligt bra hemma. Förra säsongen vann Hästen fyra stycken bortamatcher vid ordinarie tid. Det är inte så jäkla mycket det heller ärligt talat. Men vi får försöka lösa att bli bättre på bortaplan framöver.
Efter Tingsryd borta i kväll – där Jimmy Andersson gör comeback efter sin skada – stundar möten med Almtuna och Västervik under mellandagarna. Och den första matchen på det nya året är mot Almtuna.
Här kommer vitala poäng att delas ut som kan staka ut riktningen för Vita Hästen framgent.
Nu har du varit allsvensk tränare en halv säsong, vad är din bild av ligan och är det något som har överraskat?
– Det körs. I varje match är det hög fart och bra nivå på det. Sen kan jag sakna lite lirare i lagen. Det är lite vuxen juniorhockey över det ibland. Men i stora drag är det en bra liga. Alla lag är bra i forecheck och backcheck, så det är en svår liga att göra poäng i.
Spelmässigt och taktiskt – har du korrigerat mycket från omgång 1 till omgång 27?
– Vi har korrigerat lite i försvarszon, vi ligger lite mer rätt där. Sen har det varit lite granna att man har bytt lite hur man ställer upp, hur du "trappar". Där har vi varierat i vissa matcher. Vi kanske låg på lite mer i början. Sen har vi dragit tillbaka det och sen landade vi nånting mitt emellan. Man måste hela tiden anpassa sig, men man ångrar ingenting. Alla lag anpassar sig till varandra i någon mån.
Som tränare får man vara lösningsorienterad och bolla med ledande spelare i truppen?
– Absolut. Vi försöker stämma av med många. Visst, jag är ansvarig för resultatet, men egentligen är jag inte det. Jag är ansvarig för människorna bakom resultatet. Då är det ledarskap det hamnar på. Jag måste jobba med människorna. Titta på spelarna som har kommit till oss. Det är egentligen bara Victor Öhman, Tobias Sandberg och Arvid Degerstedt som har kommit hit utan att ha fått lämna sina tidigare föreningar (inte erbjudits nytt kontrakt). Några kanske hade lite sargat självförtroende, några hade hoppats på en ny chans och tagit den, medan några kanske står och stampar lite. Du såg Sebastian Falk, ett klockrent exempel. Han såg jättebra ut under försäsongen och sen så dog han lite grann och blev skadad. Sen byggde han upp sig och är verkligen i slag. Du har även en som Tim Wahlgren som började lite slow, det hände inte så mycket – nu har han vuxit i kostymen. Ibland vet jag inte riktigt vilken kedja som är första, andra, tredje, fjärde. På slutet har Wahlgren, Holmström och Benker varit bäst.
Att svälja stoltheten är kanske att ta i, men du har fått tänka om kring några av idéerna du hade från början?
– Det tar kanske ett år innan många av grejerna sätter sig. Det är lite klyschigt men man brukar säga att det krävs tre år. Första året köper spelarna in på idéerna, andra året har det satt sig – och tredje året då går man för det. Vissa saker har vi korrigerat, vissa har kommit halvvägs, men vi kollar alltid med spelare om de känner sig bekväma. Ett bra exempel är "Macke", vi bytte kant på honom i powerplay från kanten där han alltid har spelat. Det blev ett lyft för oss och något som motståndarna inte såg komma. Det gav Bajkov en bra start. En som Hugo Styf väntade vi med i powerplay då vi först inte visste hur länge vi skulle ha kvar honom. Sen kunde vi testa honom och det gav en skjuts i rätt riktning.