Anders Olsson skrev på ett 2+1-årskontrakt med Vita Hästen i april förra året. Tolv månader senare lämnade Vita Hästen Ishockey AB in en ansökan om konkurs.
Det var inte vad Olsson hade tänkt sig, om vi uttrycker oss milt.
Men han var inte chockerad när nyheten basunerades ut under fredagen.
– Jag har haft det här på känn. Jag har levt med detta sedan i julas. Jag har märkt olika saker under tiden, småsaker, man lägger lite pussel. Det var snarare att man fick det bekräftat...att de värsta farhågorna besannades. Det var enormt tråkigt att höra om konkursen, jag blev enormt ledsen, säger Anders Olsson.
– Framför allt är jag ledsen för fans och folket i Norrköping. Det blir svårt, tror jag, att bygga vidare för hockeyns skull i Norrköping även om ungdomssektionen och juniorsidan överlever. Men det blir svårt att resa sig från det här just hockeymässigt i Norrköping, det är riktigt tufft efter den andra konkursen.
Anders Olsson blev tveklöst tagen när det blev definitivt, trots att han var förberedd på dåliga nyheter.
– Det låter kanske lite barnsligt eller dumt, det är svårt att förklara...men jag har ju inte hjärtat i Vita Hästen och jag älskar inte Vita Hästen. Däremot älskar jag människorna som jag har jobbat med i Hästen. Jag tycker synd om många som har brunnit så mycket för föreningen. Det gör ont att se dem och deras besvikelse och lidande, säger Olsson.
De här småsakerna som du har märkt av, vad har det varit?
– Vi sålde Erik Borg, vårt sätt att resa, vi hoppar kanske över lite mat och såna småsaker. Det skars ner lite här och där. Vissa saker man planerade att göra för att ge en boost i slutet, det gick inte att göra. Det blev inte de förutsättningarna man kanske hade hoppats på. Det blev nån hotellnatt som vi hoppade över och så vidare. Det var inga bra signaler som vi fick.
Anders Olsson har tillsammans med tränarkollegan Tim Brithén jobbat på trots de negativa vibbarna i Himmelstalundshallen.
– Vi försökte vara positiva och skapa god stämning. Sen handlade det om att klara av att gå till slutspel, för det var viktigt att få en extra hemmamatch ekonomiskt. Den pressen har man haft – "vi måste gå till slutspel, vi måste gå till slutspel" – och det var inte enkelt. Man har grubblat på många saker under den här tiden, säger Anders Olsson.
Han fick inga indikationer på att ekonomin var hårt pressad eller att det fanns stor risk att den skulle kunna hamna i det läget när han slog sig ner i tränarrummet i "Himpa".
– De vibbarna jag fick, jag skrev ju på ett treårskontrakt, var att första året skulle vi ta oss till slutspel. Andra året skulle vi etablera oss högre upp i tabellen och år tre skulle vi ge det en chans att tävla om SHL-avancemang. Det har ju varit mitt mål. Klubben ville förändra kulturen genom att börja träna och på riktigt dokumentera, jobba med analytics och försöka spela på ett annorlunda sätt som klubben inte hade spelat på föregående år. Lite mer offensivt, skridskostarkt och med mer fart, säger Anders Olsson och lägger till:
– Vi skulle också försöka få tillbaka publiken till arenan. Det har vi också fått (1 794 i publiksnitt blev till 2 074), så därför blir man också ledsen över att det ändå inte har räckt till och gått ihop. Jag tycker synd om killarna i laget samtidigt som jag är glad över att många gjort personbästa och förhoppningsvis kan hitta något annat bra och gå vidare i karriärerna. Jag är väldigt stolt över vad vi gjort som lag.
Anders Olsson betonar att han har haft mycket roligt på resan under hans första säsong någonsin som huvudtränare i hockeyallsvenskan. Han berömmer den unga duon Noah Hjorth (klar för Frölunda) för dennes arbete som fystränare och Amanda Bowenius som kom in och fick vara en del av ledarstaben.
– I Amanda har Vita Hästen en jätteduktig tränare framöver. Jag hoppas verkligen de tar hand om henne, säger Anders.
– Det har varit häftigt att vara med om såna här saker. Som lag gjorde vi det också bra och uppnådde våra mål. Vi pratade om Stoke inför säsongen, och hade "Believe" som slagord. Vi har verkligen trott på det – vilket gör det konstigt nu när det inte blir som man hade tänkt.
Är du förbaskad på de styrande i klubben eller är det mer sorgset hos dig?
– Mest sorgset. De har väl försökt och gjorde vad de har kunnat. Sen visst är man besviken. I en sån här liten klubb måste det vara ännu tätare skott i framtiden. Många säger att det sitter i väggarna i Himmelstalundshallen. Nej, det handlar om mänskliga relationer, hur man pratar, hur man kommunicerar. Där tror jag att Vita Hästen som klubb har en resa att göra. Där har det brustit en hel del.
Du lämnar klubben?
– Jag måste se var det här landar först. Men det känns som att jag måste söka mig vidare. Jag vet inte, derby mot Skärblacka låter inte så jäkla roligt ärligt talat.