Hur festligt är det med i stort sett tomma läktare, ett och annat spritt rop från de fåtal som får plats i Himmelstalundshallen under de restriktioner som råder?
Svaret:
Rätt olika.
Fredagens 5–7 mot Björklöven var stundtals riktigt rolig att följa. Fart, målchanser och bra spel. Ett offensivt bra Vita Hästen föll på att man släppte till för mycket bakåt mot seriens bästa lag.
Sådant straffar sig mot laget från Umeå, som om möjligt känns ännu bättre nu än i våras när man nog hade tagit klivet upp till SHL om inte säsongen blåsts av.
Mot Mora var det en helt annan matchbild länge och väl. Om man ska vara snäll kan man säga att Vita Hästens första period var mindre bra. Det såg trött och slitet ut, Mora fick matchen dit man ville via två mål utan att egentligen göra någon större match. Båda signerade den förre Hästen-backen Viktor Amnér, förstås.
Så långt ett ytterst blekt hemmalag, vilket också belyser ungefär hur det varit så här långt, tio omgångar in i säsongen. Det är fortfarande för ojämnt.
I matcher.
Från match till match.
Det finns en hög potential, och när den kommer fram, som exempelvis mot Västerås borta, kan Norrköpingslaget slå i stort sett vilka som helst i den här serien. Då är höstens Hästen riktigt bra. Men när man inte kommer upp i nivå är det fortfarande för svagt. Lägstanivån måste upp helt enkelt. Sedan ska man givetvis ha i åtanke att Vita Hästen hittills har haft ett väldigt tufft spelschema.
Lyftet kom i alla fall till slut mot ett Mora som ändå är ett lag "Hästarna" ska kunna ha bakom sig till slut. I andra perioden hände något, Hästen fick lite energi, fick några utvisningar med sig och utnyttjade dem för att ta sig in i matchen.
Då såg det ganska bra ut, egentligen fram till sista minuterna av sista perioden och i förlängningen straffade gästerna Hästen i en spelvändning och så var det 2–3 på tavlan.
Totalt sett en hyfsad insats men, som sagt, med för djupa dalar.
En som varit totalt motsatsen till ojämn så här långt är Marcus Sörensen. Matchen mot Mora var kanske inte hans bästa hittills, men återigen visade han stundtals klassen. Och fick också göra poäng för tionde matchen i rad. Utan den spetsen hade det inte blivit några poäng alls mot Mora, vilket om inte annat visar varför Vita Hästen och tränaren Tony Zabel ville gå hårt för lånen från NHL och AHL inför säsongen.
Sörensen gör onekligen skillnad.
Fler behöver göra det.