Att få spela allsvenskt i "Himpa" gör Myrberg Andersson mer än gärna.
Tonåringar i Vita Hästens laguppställning när det är allsvensk hockey har inte hört till vanligheterna de senaste åren.
Nästa säsong finns unge Joel Myrberg Andersson med i en av Vita Hästens kedjor.
Om han själv får bestämma.
Men vägen dit är inte silkeslen. När Sporten träffar Joel Myrberg Andersson utanför Himmelstalundshallen för en pratstund, så har han fysträning efteråt. Ett av många hårda pass som väntar junioren under våren och sommaren.
För att ge sig själv bästa möjliga förutsättningar att kunna ta chansen om den ges.
Tränaren Tony Zabel ser Myrberg Andersson som en spännande spelare som definitivt kommer att få chansen att visa vad han går för.
Joel Andersson Myrberg, med rötterna i Mjölby, är inte helt okänd för Vita Hästen-supportrarna. Han var med och tränade en del med A-truppen förra säsongen och var ombytt i nio seriematcher, med varierad istid.
Faktum är att han redan under försäsongen kallades in till en internmatch.
– Då blev jag...det var som en dröm när jag tänker på det. Där och då var jag så inne i det, men nu i efterhand är det rätt sjukt. Det har alltid varit en dröm att spela seniorhockey på hög nivå. Jag måste säga att jag blev väl mottagen av alla, man har ju lite fördomar om stjärnspelare så där. Det var lätt att komma in i allt även om jag inte är den som pratar mest, säger Joel Myrberg Andersson.
Den allsvenska debuten skedde 15 januari, hemma mot Västerås, Vita Hästen föll med 3–4.
– Då var det mer på riktigt. Då hade ju Vita Hästen full trupp och så där, säger Joel och fortsätter:
– Jag tränade ju ingenting med laget innan där. Jag kallades bara in till matchen. Jussi (Salo, J20-tränare) skrev till mig att jag skulle vara med. Det var rätt speciellt, jag var hur nervös som helst innan. Fy fan. Men så fort jag kom ut på isen släppte det, det är så det är.
Joel kom till Vita Hästen först 2017 och blev kvar till 2019. Då var det spel i U16 och J18. Säsongen 2019/2020 tillbringade han i Karlskrona innan han inför den gångna säsongen vände tillbaka till Hästen.
Att han lämnade Mjölby för Hästen för fyra år sedan var bland annat att han såg stora chanser för Vita Hästen att gå upp till J18 Elit den säsongen. Att visa framfötterna i J18 Elit (laget gick upp) såg Myrberg Andersson som något som tog honom närmare att på sikt komma in till ett elitlag på seniornivå. Lite samma tänk fanns när han drog till Blekinge. Då hade Karlskrona ett lag i J20 SuperElit (högsta juniorserien), vilket kunde vara en bra brygga vidare till högre höjder.
– Att jag flyttade tillbaka till Vita Hästen förra året var egentligen lite samma sak. Jag såg mer möjligheter till en större roll i J20-laget här och via det kanske få komma upp och träna med Hästens A-lag om jag gör det bra. Det var tanken, och så till säsongen som kommer nu kanske få vara med i några matcher. Varje gång jag har valt klubb har jag tänkt ett år framåt kan man säga, säger Joel Myrberg Andersson.
Du är rätt analytisk på det sättet?
– Ja, faktiskt. Jag tänker alltid framåt på alla val jag gjort. Många har sagt att, när jag lämnar en klubb, så är det inte rätt, att jag inte kommer utvecklas lika bra. Man har inte sett på det på samma sätt som jag. Jag tittar alltid på vilka möjligheter som kan dyka upp. Och tänker på vad som känns bäst för mig själv.
Joel Myrberg Andersson bestämde sig för att gå all in på ishockeyn som tolvåring när fotbollen lades åt sidan.
Joel Myrberg Andersson hann med fyra matcher – med fyra poäng gjorda – i J20 Region innan coronan sabbade den säsongen. Resten av hans matcher blev alltså med A-laget under den annorlunda säsong som var.
Hur summerar du tiden som var med Tony Zabel, Marcus Eriksson, Christopher Fish och gänget?
– Jag är faktisk jäkligt nöjd. Och glad över alla chanser jag fått, på träningar och matcher. Det var inget alls jag trodde skulle komma den här säsongen. Men när jag väl fick chansen gick det ändå som jag hade hoppats på. Det var grymt kul att få vara med. Sedan kan det alltid bli bättre.
Myrberg Andersson fick inte bara bocka av sina första träningar och matcher med Vita Hästens A-lag 2020/2021.
Han bokfördes även för en assistpoäng till Anton Danielssons 1–1-mål på Hovet mot AIK.
– Efter matchen kändes det så stort. Häftigt. Men under själva matchen kändes det inte som en grej, då var jag fortfarande inne i matchen. Det var bara att gnugga på, säger Joel.
Forwarden tar inget för givet och har gått stärkt ur en stor motgång för några år sedan.
Att hans namn inte fanns med i Östergötlands TV-puckslag.
– Det var skittungt. Men jag tror det är så för många. Man gör det till en större grej än vad det är. För man är inte gammal, de flesta har inte hunnit bygga på sig muskler och kommit in i den puberteten heller. Jag var ju jätteliten då och tappade en del motivation och tänkte att jag inte kommer att bli nånting, säger Joel Myrberg Andersson.
Det följde ett par tunga veckor innan Joel knöt näven, hårdare än någonsin tidigare.
– Det blev till slut som ett lyft för mig. Jag kände att jag hade något att jobba mot, att jag ska ta mig längre än alla som var med i truppen. Det spelar liksom ingen roll om jag är med i TV-pucken eller inte, det är en turnering som pågår i några dagar. Jag hade mycket snack med pappa och mamma och såg det som att jag skulle bevisa något annat. Jag tror att, med facit i hand, det var bra för mig att inte vara med. Än i dag tänker jag på det när jag tränar. Då pushar jag mig själv hårdare. Jag har kommit nånstans, men ska ta mig längre.
Var en viss Marcus Sörensen med i TV-pucken?
Svar nej.
Joel knackar på A-lagsdörren. Öppnas den för honom nästa säsong?
I september eller oktober kommer premiären av hockeyallsvenskan att spelas. Om Joel Myrberg Andersson kritas ner i laguppställningen återstår att se. Klart är att han har en tydlig målbild dit.
Vad kommer du att jobba hårdast med under våren och sommaren?
– Sen två år tillbaka har jag haft det väldigt lätt med konditionen faktiskt. Nu har jag försökt bygga på mer muskler. Jag har gått upp tre kilo på några veckor här. Jag behöver mer tyngd att trycka till med. Det är mitt fokus. Ett par kilon till vill jag gå upp och bibehålla flåset. Nu väger jag 75 kilo, jag vill upp till 80.
Om du blickar framåt, känns det rimligt med en plats i en fjärdekedja?
– Jag tycker det. Sen beror det på hur truppen ser ut i övrigt. Om jag får chansen, så är det bara upp till mig att visa att jag ska ha den. Jag tror att jag kommer få chansen.