Den levande Vita Hästen-legendaren möter upp Sporten i centrum för ett samtal över en bit lunch. Marcus Eriksson kommer närmast från ett lagmöte i Himmelstalundshallen där säsongen summerades.
Ja, han la gott om sallad på tallriken.
Nej, han vet precis som alla andra, ingenting om framtiden för Vita Hästen på allsvensk nivå.
En udda tillvaro efter en åttondeplats i grundserien och två uddamålsförluster mot Västerås i slutspelet.
– Det är osäkert, men det är det jag lever i. Det finns ingen information. Situationen är svår för föreningen och gynnar ingen. Vi får se, klubben har ju lite tid på sig och man vill ju fortsätta spela liksom, säger Marcus Eriksson vars önskan är att representera moderklubben i hockeyallsvenskan minst en säsong till, men håller dörrar öppna.
När mars månad är slut börjar Marcus Eriksson att jobba heltid på sitt civila arbete som han har haft i två år. Under hockeysäsongen ligger han på 25 procent.
– Jag är tacksam mot båda arbetsgivarna för det här upplägget. Det är skönt att ha ett jobb som får dig att tänka på annat i vissa fall, kanske efter en dålig match även om jag inte är en sån som är sur i tre dagar efteråt. Men det har varit två ganska tuffa år, så det kan vara bra att inte enbart vara i hockeybubblan, säger Marcus Eriksson.
Erik Borg såldes till Frölunda, du hade bud på dig från slovakiska Kosice i februari?
– Det var egentligen ganska oklart. Jag vet att det har funnits ett intresse och att Hästen ska ha vetat om det också, sen om det har kommit ett bud har jag faktiskt inte koll på.
Om vi tittar på snittpoäng per match, så kommer Marcus Eriksson från sin bästa allsvenska säsong någonsin från den punkten. 41 pinnar (11+30) blev det på 46 matcher.
– Jag tycker att, den har varit okej för min del, men inte mer än så. Jag tappade lite på slutet. Poängskörden kan jag inte klaga på, men det finns mer att hämta av i spelet som inte har varit lika bra som förra året, säger Eriksson.
Detaljer?
– Det är smågrejer. I slutet av förra säsongen hittade jag ett bra stäm med Marenis (Rihards) och Wilkins (Josh). Marenis gjorde mycket mål och jag är lite beroende av en målskytt, det ska jag inte sticka under stolen med. Vi har testat lika olika formationer den här säsongen, jag började med Tanner (MacMaster) och "Degen" (Arvid Degerstedt) och sen har vi hoppat runt lite. Sen stack Borg (Erik). Inte för att det har gått dåligt, men jag kanske inte har fått den där ruggiga kemin även om jag, Borg och Bajkov (Patrick) hade bra stäm ett tag.
Marcus Eriksson konstaterar att fjolårets Vita Hästen var mer effektivt medan den här upplagan skapar mer målchanser. Anders Olssons intåg som huvudtränare innebar andra bullar än vad Tony Zabel serverade under hans tre år i "Himpa".
– Nånstans är det en jävla skillnad. I år fick vi tajta till det helt enkelt efter en för dålig start. I den här ligan måste du sätta defensiven, annars går det inte. Det låter kanske tråkigt, men vi måste se till att vi inte släpper till så mycket för att vinna matcher. Sen har det överlag varit lite friare i år, säger "Macke".
Du, Jesper Samuelsson, Erik Borg och Jens Holmström gick i bräschen för de taktiska justeringarna?
– Ja, så är det väl i alla lag. Det är alltid några som syns och pratar mer än andra. Vi sitter på en erfarenhet och vet vad Vita Hästen måste göra för att det ska bli bra.
Hockey kan inte vara roligt att spela jämt?
– Nej. Så är det ju. När är hockey roligt då? Det är det när du vinner – inte när du spelar klapp klapp-spel och förlorar med 5–3. Vi kan inte spela på samma sätt som Björklöven och Modo om besitter en större individuell skicklighet i händer och fötter.
Eriksson menar att det var "jävligt starkt" av Vita Hästen att nå en åttondeplats efter säsongen som i början innebär många prekära tabellsituationer och på slutet omgärdades av en ekonomisk kris.
– På nåt sätt har vi rest oss och vunnit viktiga matcher. Men jag tycker ändå inte att vi har fått ut max. Det fanns några procent till i oss, säger Marcus.
Hockeyallsvenskan blir alltmer segregerad ekonomiskt, är det tråkigt som spelare?
– Det är klart att alla klubbar inte har samma förutsättningar. Det är storklubbar, klassiska klubbar, där uppe. Många klubbar har det som oss, som lever på den ständiga gränsen för att överleva. Då blir det svårt. Det går inte i ett företag att dra ner på allting och hoppas på utveckling. Då ligger du bara där. Nu är det ekonomiska starka föreningar som är i toppen. Glappet har aldrig varit större känns det som, det är verkligheten att förhålla sig till.
Kan det vara klokt att införa en norra och södra allsvenskan i framtiden?
– De hade ju det systemet...jag vet inte. Men på nåt sätt bör man se över hur det är upplagt. Jag fattar att SHL är en mycket större produkt, men att det ska skilja så mycket i tv-pengar – det är helt horribelt. På sikt är det inte utvecklande för svensk hockey. Visst, det ligger väldigt mycket på klubbarna, men det är nånting i systemet som inte är bra.
Spårvagnsligan
33: Marcus Eriksson, 30: Sebastian Benker, 26: Hugo Styf, 25: Erik Borg, 20: Tobias Sandberg, 19: Tim Wahlgren, 18: Jens Holmström, 17: Hampus Falk, Jimmy Andersson, Adam Ohre, 16: Andreas Söderberg, 15: Erik Ullman, 10: Victor Öhman, 8: Jesper Samuelsson, 7: Anton Björkman, Filip Lennström, Rasmus Kahilainen, 6: Arvid Degerstedt, 5: Jakob Stridsberg, Georg Weigelt, 4: Tanner MacMaster, Eric Hjorth, Patrick Bajkov, 2: Knut Köhler, Alex Brännstam.